Balansakt med jakt

Någon gedigen revidering av jakttiderna har inte gjorts sedan år 2000. Under de 20 år som förflutit har mycket hänt med de vilda djuren i Sverige. ”Dovhjortarna skövlar som gräsklippare, de tar allt”, konstaterar en jordbrukare i Södermanland uppgivet. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund kostar skadorna för lantbrukare flera miljarder i förlust varje säsong. I takt med att det blir mindre ekonomiska marginaler i livsmedelsproduktionen så blir den ofrivilliga utfodringen av vilda djur dyrare och dyrare.

Skogsägare har länge slitit sitt hår över alla tallplantor som faller offer för älgen. När Skogsstyrelsen räknade på hur stora kostnaderna för tall-ätandet är, landade de i 7,2 miljarder kronor per år. Onekligen en dyr meny.

Naturvårdsverket har konstaterat att det verkar vara svårt att nå avskjutningsmålen under de befintliga jakttiderna. Därför föreslår man att jakttiderna förlängs för flera av de arter som står för stora skador i jordbruket. Rådjurskid och getter föreslås kunna jagas även i februari och bockar även under våren och grågås samt kanadagås ska kunna jagas även i januari.

Svenska Jägareförbundet, Kalmar-distriktet inkluderat, har reagerat starkt mot förslagen. Kritiken handlar om att rådjuren har det extra tufft på vintern och bör lämnas ifred då.

Dock föreligger inget tvång att jaga vid alla tidpunkter då det är tillåtet, och om jägareförbundets medlemmar inte vill jaga under den utökade tiden så behöver de helt enkelt inte. Dock vilar viltförvaltningen i stort på de frivilliga jägarnas axlar, så att se även till deras intressen är en nödvändighet för att något ska bli gjort.

Ända sedan Johan den III:s tid har det inte varit någon hemlighet att det är roligare att jaga när det finns många djur att tillgå. Att behålla och vårda stora viltstammar, förutom rovdjuren förstås, är ett egenintresse från jägarens sida.

Polarisering gynnar dock inte någon, och om Naturvårdsverkets förslag främjar en bättre balansgång för viltvården så är det välkommet.