Åter till Fattigsverige

Ledare Artikeln publicerades
Funktionella bostäder har alltid stått i fokus för det socialdemokratiska reformbygget - men nu är det "gott nog" som gäller.
Foto:TT
Funktionella bostäder har alltid stått i fokus för det socialdemokratiska reformbygget - men nu är det "gott nog" som gäller.

Tältläger och baracker innebär slutet på den socialdemokratiska bostadsideologin.

Det är inte ens ett sekel sedan Ludvig Nordström gjorde sin uppmärksammade radioserie och bok om ett Sverige med trångboddhet, bristande hygien och misär.

Besöken i statarlängor väckte kraftiga reaktioner i folkhemmet, men statare fanns kvar i Sverige så sent som på femtiotalet. Alva Myrdals kollektivhusidé på 1930-talet var bara ett i raden av exempel för att skapa bostäder som främjade ett gott liv.

Bostäder har alltid stått i fokus för det socialdemokratiska reformbygget. Bakom det ligger insikten om att bra och funktionella bostäder främjar allt från folkhälsa till jämställdhet och rättvisa. Men i fredags, under presskonferensen om det krisläge Sverige nu befinner sig i på grund av ökande flyktingströmmar, gick denna socialdemokratiska ideologi i graven.

Det var dramatiskt att höra en socialdemokratisk statsminister tala om för medborgarna att det nu är dags att hysa in människor i tältläger i Sverige.

Runt om i kommunerna ljuder larmsignal efter larmsignal. Extraordinära lösningar har krävts för den extraordinära situationen, med över tusen människor som kommer till Sverige varje dag.

Tält, baracker, eller som här i Kalmar förslag om enklare modulhus, framkastas så gott som dagligen. "Det här är gott nog” sa en man inom socialtjänsten i norra Sverige då platserna var slut och en brits i en barack var det som kunde erbjudas.

Det samlade budskap kommunerna förmedlar är: Vi har inte bostäder, vi har inte arbeten, inte sysselsättning, inte skolplatser, vi har för få lärare, skolsköterskor och kuratorer, vi hinner inte med de nyanländas hälsoundersökningar, vi mäktar inte med våra andra åtaganden och våra övriga klienter.

Det är så här det kommer att fortsätta, enligt alla befintliga prognoser. Så, för vissa får det vara gott nog med tält, arbetslöshet, hackig skolgång, otillräcklig sanitet och en brits? De får ju tak över huvudet, värre kunde det väl vara och värre har de väl haft det? Det är i denna tankeloop det svenska samhället nu befinner sig. Med en socialdemokratisk statsminister och en rödgrön regering.

Men det här har ju aldrig varit fråga om kärnfysik, utan rörelser och händelser i världen som våra folkvalda underlåtit att sätta sig in i och beräkna konsekvenserna av. Det som länge fattats är inrikespolitik, analyser och beslut.

Det må vara behjärtansvärt att vilja hjälpa och rädda världen, men en politikers uppdrag är att se till så att paketet går att knyta ihop på slutet. Nu har kartongen istället spruckit på flera ställen. Den kartongen är det svenska samhällskontraktet, både det som slutits med oss som levt här hela livet, de som tidigare kommit hit och de som nu anländer till Sverige.

Vad är lösningen? Sanningen är väl att den inte finns på något enkelt sätt. Däremot behövs den mentala krisberedskapen sjunka in hos var och en. De värden samhället vilat stabilt på är ersätts nu av andra, inte för att de röstats fram, utan för att det bara blev så.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.