Ännu en dag med dåliga svar om barnkonventionen

Ledare Artikeln publicerades
Kommer shariaadoptioner att erkännas i Sverige? Oklara svar från Hallengren.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kommer shariaadoptioner att erkännas i Sverige? Oklara svar från Hallengren.

Regeringen verkar inte ha läst igenom sin egen lagstiftning.

Det verkar inte bättre än att regeringen inte har läst sitt eget lagförslag. Barnkonventionen, som det enligt regeringen brådskar med att göra till svensk lag rakt av, innehåller mycket som går på tvärs med vad regeringen i övrigt signalerar.

Det mesta av detta är paradoxalt nog positivt - barnkonventionen talar till exempel om att det är barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare som har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och att varje barn har rätt att känna till sitt ursprung. FN:s barnkonvention ger också barnen rätt till religionsfrihet och samvetsfrihet, frågor som knappast står högt på den socialdemokratiska agendan just nu.

Men det finns också märkligheter i barnkonventionen. En sådan finns i tjugonde paragrafen, som handlar om statens ansvar för barn som har berövats sin familjemiljö eller för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö. Staten - Sverige - ska då säkerställa alternativ omvårdnad. Vad innebär det? Det ”kan bl a innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn”. Om barnkonventionen i dess helhet görs till svensk lag, kommer kafalah att få en rättslig betydelse.

I sak är kafalah egentligen inget märkligt utan en svagare form av adoption. Det pikanta är snarare vad som ligger till grund för företeelsen - religiös tradition. Och frågan är vilka följderna blir om den erkänns i svensk lag. Kommer svenska domare att få ta ställning till vad som framgår av islams urkunder?

Den typen av frågor borde, med lite förberedelser från regeringens sida, kunna avfärdas som konspirationsteorier och deras relevans enkelt kunna motbevisas. Men regeringen kan inte detta. På direkt fråga från Tobias Billström (M) under fredagen hade barnminister Lena Hallengren väldigt svårt att reda ut vad som egentligen kommer att gälla. Det framstod som att Sverige redan hade den perfekta lagstiftningen på området, att inga förändringar kommer att genomföras utan riksdagens godkännande i varje detalj och att barnkonventionen inte kommer att få någon praktisk betydelse överhuvudtaget. Varför är det då så bråttom?