Annat än andning och sondmatning som kostar
Mediebilden av LSS är en sak, verkligheten en annan. Den bild som har förmedlats är att Försäkringskassan på ett rent drakoniskt sätt i stor skala nekar människor stöd för andning och sondmatning. Frågan bedömdes så allvarlig att statsministern i höstens regeringsförklaring underströk att rätt till assistans för andning och sondmatning ska säkerställas, en understrykning som dessutom fanns med i regeringsförklaringen i januari samt januariöverenskommelsen.
När nu förslaget kommer med vidhängande konsekvensanalys framträder dock en annan bild. Enligt regeringen är det omkring 60 personer som kan väntas ansöka om assistans vid sondmatning, en uppskattning som dock är så osäker att regeringen inte ens kan ange om den har räknat högt eller lågt. När det gäller assistans med andning tror man att 50 personer omfattas.
Kostnaderna ska visserligen inte underskattas. Sammantaget handlar det om 360 miljoner kronor mer om året, enligt regeringen. Men faktum kvarstår att andning och sondmatning inom LSS-systemet är en ovanlig fråga. Att den har blivit central är ännu ett beklämmande exempel på politikers tendens att plocka poäng på bekostnad av de myndigheter och tjänstemän som tillämpar de lagar som de folkvalda stiftar.
Det är inte assistans för grundläggande behov som kommer att ge den stora ambitionshöjningen inom LSS. Den intressanta frågan blir därför vilka nya behov LSS ska omfatta. Enligt socialminister Lena Hallengren finns nämligen ingen övre gräns för vad LSS får kosta.
