Åklagare ska ha gränser
Den verkar vara mer avlägsen i 2019-års Europaval än tidigare. Vi talar om subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen som stadgar att beslut ska fattas på lägsta möjliga nivå.
I de största partiernas EU-program finns nu en mer positiv inställning till att ge EU-institutioner mer inflytande. Orsakerna är flera. Dels finns en vilja att distansera sig från nationalistiska krafter som vill underminera gemenskapen. Dels betraktas EU som ett verktyg, åtminstone i valrörelsen, för att förverkliga inrikespolitiska mål.
Ta frågan om den europeiska åklagarmyndigheten. Där gäller det första motivet för Socialdemokraterna och det andra för Moderaterna.
Socialdemokraterna tvärvände i fråga om den europeiska åklagarmyndigheten när det uppmärksammades att Sverige stod utanför tillsammans med ”parialänderna” Polen och Ungern. Moderaterna som gjort den inrikespolitiska kampen mot brottsligheten till en huvudfråga i EU-valet pläderar nu för att åklagarmyndigheten också ska bekämpa terror.
Men myndigheten, som håller på att byggas upp, har aldrig varit tänkt att ha det uppdraget. Den ska arbeta mot bedrägerier och korruption med EU-medel. med tanken på att det inte är något större problem i Sverige har svenska politiker sagt nej. Bedrägerier med regionala medel eller stöd till jordbruket får helt enkelt hanteras av Ekobrottsmyndigheten eller den vanliga åklagarmyndigheten och polisen.
Behovet av en ny myndighet på Brysselnivå är alltså begränsat. Ges den ett vidare uppdrag, som på det stora hela taget ligger mycket långt fram i tiden, betyder det också att existerande myndighetsstruktur och samarbeten påverkas.
En gemensam europeisk åklagare mot terror skulle agera över stater med olika lagar. Det skulle påverka säkerhetspolisen och polisen arbete. En överstatlig åklagare skulle exempelvis kunna begära ut känslig underrättelseinformation från Säkerhetspolisen. Internationellt samarbete på polisområdet bygger i dag på ömsesidighet och på tillit. I det ligger att uppgifter inte sprids vidare. Det är mot den bakgrunden Säkerhetspolisen också sagt nej till en antiterroråklagarmyndighet,
Av samma skäl finns det anledning att säga nej till det ”europeiska FBI” som Liberalerna i sin iver att visa proeuropeisk handlingskraft efterlyser. Vad är problemet? Polis och säkerhetstjänst samarbetar över gränserna i dag. FBI verkar för övrigt i en federal statsbildning USA som inte kan jämföras med EU. Med en överstatlig polisorganisation naggas suveräniteten i kanten på ett område som tillhör statens kärna.
Det är inga små förändringar av EU:s struktur att införa en åklagarmyndighet med antiterrorbefogenheter eller en europeisk poliskår. Den förra förutsätter någonstans den andra. Kostnaderna är möjligen det minsta problemet. Implikationerna är enorma. Hur garanteras insyn och rättssäkerhet som är så central i frågor som rör statens centrala makt och våldsutövning?
Men det bortses i en debatt där institutionell EU-utbyggnad ska lösa nationella problem och ge partierna röster.
Det finns anledning att åter upprepa subsidiaritetsbegreppet, även om det är mångtydigt och tolkas olika utifrån nationella traditioner. Men en EU-myndighet som samtidigt leder till att det nationella brottsbekämpandet arbetet försvagas är i vart fall inte förenligt med en princip som stadgar att beslut ska fattas på rätt nivå.
