220 000 timmar försvar åt skogen
Oljespill? Ring försvaret. Flyktingkris? Ring försvaret. Omfattande skogsbränder? Ring försvaret. Oavsett kris eller samhällspåfrestning har försvaret personal och materiel som kan komma väl till pass. När sommarens skogsbränder satte fart, ringde man ännu en gång.
I allmänhet svarar försvaret. Den svenska försvarsmakten har enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) en skyldighet att delta i räddningsinsatser om det finns lämpliga resurser och om deltagandet inte allvarligt hindrar den vanliga verksamheten. Försvarets insatser för samhället är viktiga och uppskattade - så även under de spektakulära skogsbränderna.
Men hjälpen har en kostnad. När sommarens hjälp till samhället nu sammanställs visar sig att försvaret har bidragit i drygt 90 insatser med sammanlagt omkring 220 000 arbetstimmar och 270 flygtimmar med helikopter.
Allt detta arbete har utförts enligt LSO, vilket innebär att försvaret inte får någon ekonomisk ersättning från staten eller från kommunala räddningstjänster.
Försvarets insats var inte gigantisk - privata helikoptrar användes väsentligt mer än försvarets, till exempel. Ett enskilt helikopterföretag flög dubbelt så många timmar som försvarsmakten.
Men i försvarsperspektiv spelar det ändå roll. Det är inte så enkelt som att försvaret till följd av sommarens brandsläckning drar över helikopterbudgeten med elva miljoner kronor vid en kostnad på 40 000 kronor per flygtimme. Det vore en hanterbar summa. Snarare dras flygtiden från de timmar som finns budgeterade per flygsystem, och som skulle ha förbrukats i alla fall. All tid som läggs på brandsläckning innebär en motsvarande minskning av övningsverksamhet.
Från försvarets sida finns en tendens att tona ner betydelsen av bortfallet. ”Att den ordinarie verksamheten drabbas är oftast oundvikligt och innebär normalt inte att det är fråga om ett sådant allvarligt hinder att skyldigheten bortfaller. Vi är som myndighet själv kapabel att göra denna avvägning”, skrev operationsledaren Jon Wikingsson i juni.
För en myndighet som annars lätt blir frånvarande i människors liv kan det också finnas en poäng med att visa konkret samhällsnytta. ”En av Försvarsmaktens uppgifter är att stödja det civila samhället. Det gör vi gärna och det gör vi med stolthet”, som Wikingsson uttryckte det.
Men man kommer inte ifrån att stöd till det civila samhället inte är Försvarsmaktens huvuduppgift. Sidouppgifter tränger undan förberedelser för att myndigheten ska kunna bedriva vad den egentligen är till för: väpnad strid.
Mot bakgrund av den pågående och långvariga underfinansieringen av huvuduppgiften är det direkt olyckligt att Försvarsmakten sänder signalen att stöd vid olyckor är oproblematiskt. Försvaret är inte i närheten av att vara den organisation som de folkvalda har beställt. Och beställningen i sig gjordes innan säkerhetsläget försämrades.
Den ”ordinarie verksamheten” är inget mindre än försvaret av Sveriges territoriella integritet. Sveriges försvarsbudget ligger på fattiga en procent av BNP. Då borde det verkligen ifrågasättas om skogsbränder är rätt område att lägga resurserna på.
