Kultur o Nöje

"Håkan, du var bättre förr"

Borgholm ,

Håkan Hellström var bättre förr. Och det märks att han vet om det själv när han spelar inför en blöt och överförfriskad publik.

Håkan Hellström

Spelplats: Borgholms slott.

Bäst: Jag har varit i alla städer och Din tid kommer.

Sämst: Den överförfriskade publiken kan inte hålla käften i kväll heller.

Längd: 2 timmar och 40 minuter.

Publik: Fullsatt.

Det är väl inte bara jag som ser att kejsaren är naken? Eller är det för mycket förfestdryck som mattat av publiken? Är det regnet? För jag tror inte på en artist som inte tror på sig själv. Jag ser att Håkan vet om att han är naken. Och med tanke på att Håkan bara spelar en låt från sitt senaste alster Du gamla, du fria, verkar han inte tro på dess styrka. Förvisso med rätta. Men en artist som tappat tron på sitt senaste alster har också tappat tron på sig själv.

Publiken må vara blöt. Men man märker att det inte bara är regnet som ligger bakom. Många har fullt upp med att snacka sig genom låtar och mellansnack och ta selfies tillsammans med sina crazy kompisar. Ibland märker de nog inte ens att Håkan är där. Så han får kämpa i motvind. Det borde gynna honom. Han är som bäst när han får slå ur underläge. Men han tror som sagt inte riktigt på sig själv.

Under årens lopp har man putsat bort en del onödigheter. Som rekvisita, och alltför mycket LaGaylia Frazier. Även om hon fortfarande springer runt som en hög groupie och wailar sig genom låtar hon inte ens verkar kunna. Men man har samtidigt putsat bort något av kärnan. Det här är mer välregisserat än en Roy Andersson-film, fast utan de konstnärliga ambitionerna. Det är mer Allsång på Skansen än svettig rockklubb. Friktionen är så bortpolerad att det är som att äta smör. Man saknar spontaniteten som en gång var Håkans signum.

Håkan har gjort det till en tradition att bjuda in gäster på sina konserter. Igår gästade bara hans mamma. Samma sak i dag. Många hade nog hoppats och trott att öns egen rockstjärna, Avantgardets Rasmus Arvidsson, skulle dyka upp på scenen denna helg. Men hade han gjort det hade det blivit smärtsamt tydligt vad som saknas i Håkans scenshow i dag, och som utgjorde nästan allt han var och stod för förr; hjärtat utanpå. Idag är det snarare hjärna än hjärta.

Men man får inte glömma vem det är Håkan tävlar mot; sig själv. Mannen har ändå släppt några av de bästa svenska plattorna och gjort några av de bästa spelningarna på svensk mark. I den matchen har dagens Håkan ingen chans. Men han har fortfarande låtarna. Och vissa av dem förvaltar han bra. Trots regi och brist på spontanitet.

Och ibland lyser även den där gamla charmen igenom. Och det känns nästan som förr. Hade han bara trott mer på sig själv…

Och så kommer den där låten. Den enda från senaste skivan. Och då glömmer han regin. Slår på spontaniteten, och verkar uppriktigt glad. Det tog en stund för honom att värma upp. Men lagom till extranumren är han äntligen i form. Då blir han den han en gång var, den publiken kommit för att se.

Mot slutet av konserten sjunger han ”jag är ett tappat självförtroende”. Och det är nog de mest ärliga ord han yttrar i kväll. För när mamma Christina kommer upp och hjälper honom i Du är snart där, vägrar hon att sjunga ”Håkan, du var bättre förr”. Kanske hade det varit ännu ärligare.

Håkan, ta nu den där pausen du snackat om, och hitta det där självförtroendet igen. Du kan ju när du tror på dig själv. Det märktes i kväll.

Fakta

Så bra var Håkans andra kväll i ruinen – låt för låt

1 fjäder: Välkommen hem/Dom där jag kommer från (med Erik Lundin). Håkan försöker vara yngre än han är.

3 fjädrar: Tro och tvivel. Stark låt. Men första låten att slarvas bort i kväll.

4 fjädrar: En vän med en bil. Stefan Sporsén blåser liv i den här gamla klassikern.

2 fjädrar: Du kan gå din egen väg. Har gjorts bättre.

2 fjädrar: Precis som Romeo. Körs i diket av LaGaylia Frazier.

4 fjädrar: Man måste dö några gånger innan man kan leva. Först här tänder publiken till.

4 fjädrar: Uppsnärjd i det blå. Fin version, men inte tillräckligt för delar av publiken.

4 fjädrar: Vid protesfabrikens stängsel. Trasas sönder av publiken även denna kväll.

5 fjädrar: Jag har varit i alla städer. Här blir det riktigt vackert. Mattias Hellbergs munspel är magiskt.

1 fjäder: 2 steg från Paradise. Febern från studioversionen är som bortblåst.

4 fjädrar: Ramlar. Nu får han igång publiken på riktigt. Lyfts återigen av Stefan Sporséns trumpet.

2 fjädrar: San Francisco. Tillsammans med mamma Christina. Gulligare än bra.

2 fjädrar: Kärlek är ett brev skickat tusen gången. Stabil version tills LaGaylia Frazier förstör även detta nummer. Här passar halva publiken på att gå på toa.

4 fjädrar: Shelley. Arenarock i lilla ruinen.

4 fjädrar: Klubbland. En låt som är svår att misslyckas med.

3 fjädrar: 13. Kommer för sent i konserten för att man ska riktigt ska orka uppskatta den.

4 fjädrar: Rocknroll, blåa ögon – igen. Gåshud!

3 fjädrar: En midsommarnattsdröm. Ett öppet mål som slarvas bort.

5 fjädrar: Din tid kommer. Man märker att han tycker om att spela lite nyare material. Enda låten från senaste skivan.

Extranummer:

4 fjädrar: Valborg. Hela publiken förvandlas som vanligt till Gais-supportrar.

4 fjädrar: Känn ingen sorg för mig Göteborg. Öppet mål som inte slarvas bort.

5 fjädrar: Det kommer aldrig va över för mig. Äntligen börjar man känna igen Håkan.

4 fjädrar: Kom igen, Lena. Nu har både han och publiken vaknat till på riktigt.

4 fjädrar: Du är snart där. Trött början tillsammans med mamma. Men den tar sig.

3 fjädrar: Nu kan du få mig så lätt. Inte det mäktiga avslut man hoppats på. Även om den hyfsade allsången höjer den ett snäpp.

Visa mer...