Kultur o Nöje

Djärvt om tiden under Mao

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Yan Lianke är djärv i sitt författande.
Foto:

Den kinesiske författaren Yan Lianke är djärv och skarp när han berättar om sitt lands historia.

Recensenten Thomas Kjellgren ser ”De fyra böckerna” som nödvändig läsning.

De fyra böckerna

Författare: Yan Lianke

Förlag: Atlantis

Översättning: Anna Gustafsson Chen

Djärvt och utan hänsyn till makthierarkierna betraktar den kinesiske författaren Yan Lianke i backspegeln rörelserna i sitt lands historia. Han gör det för att kunna hålla liv i, och samtidigt skärskåda, Kinas alla komprometterande och bortträngda minnen. Av vanstyre och inte minst de extrema tillstånd av maktmissbruk då all moral och mänsklig värdighet kollapsar. Han gör det så uppriktigt och satiriskt att böckerna naturligtvis ofta också blir förbjudna i hemlandet.

På svenska har vi tidigare två av hans romaner: ”Drömmar om byn Ding”, som handlar om hur en lukrativ, men osanitär blodhandel leder till att mängder av människor dör i aids. ”Lenins kyssar” (märkligt nog inte förbjuden) som är en absurdistisk satir om hur drömmarna om en snabb rikedom får besvärande och genomgripande följder.

Den nya romanen, ”De fyra böckerna”, utspelar sig under Maos vansinnesprojekt Det stora språnget, som inleddes 1958. ”De däruppe” bestämmer sig för att sammanföra människorna, marken och grödorna längs med Gula floden i olika omskolningsläger. I läger 99 skall de borgerliga, intellektuella omskolas till att bli sanna revolutionärer.

Människorna här har inga personliga namn, de framträder som Den lärde, Teologen, Teknikern, Musikern och Författaren. De övervakas alla av en märklig gestalt, kallad Barnet, som i sin förblindade strävan efter befordran och uppmärksamhet inför olika belöningssystem med blommor och stjärnor. Utmärkelser som aldrig leder till någon förändring eller till den hägrande, utlovade frigivningen. Själv håller Barnet sig varmt genom köld och vinter genom att elda med fångarnas beslagtagna böcker.

För att behaga ”De däruppe” och uppfylla kvoterna måste de intellektuella anstränga sig till det yttersta. De smälter stål och odlar vete som de till slut vattnar med sitt eget blod för att kunna få fram den önskade skörden. Men kölden förstör alla grödor och svälten får fruktansvärda följder. Gradvis bryts alla konstruerade beroendesystem ned och de som inte dör överges brutalt av regimen. Det stora språngets misslyckade innebar ju också att 40 miljoner människor dog.

Titelns fyra böcker rör sig ut och in i Yan Liankes fiktiva böcker. Två av dem skrivs här av Författaren: En studie i brott, där han rapporterar till Barnet om medfångarna och Den gamla fåran som ger fragment från en 500-sidig roman. Himlens barn är ett anonymt manus som skrivs i en biblisk stil: ”Och dörren öppnades. Den lärde hade kommit för att träffa barnet. Och han talade till honom”. Den avslutande texten Den nya Sisyfosmyten ger en filosofisk betraktelse om gudomlig bestraffning. Översättaren Anna Gustafsson Chen har, som jag förstår det, gjort ett beundransvärt arbete. Hennes språk är livfullt, spänstigt och det rymmer både det outtalade och påtagliga.

Yan Lianke kombinerar en osminkad realism med satirens knivskarpa blottläggande. Hans roman reser sig till slut som en nödvändig orienteringspunkt i alla de politiska landskap som lider av en besvärande minnesförlust.