Kultur & Nöje

Tajt Badrock har behållit sin lyster

Borgholm Artikeln publicerades
Foto:

Coverband kan vara erbarmligt trista och förutsägbara. Men coverband med glimten i ögat kan också vara fantastiskt kul. Badrock måste vara ett av Sveriges spexigaste och bästa covergäng.

Badrock

Medverkande: Björn Skifs, Sanne Salomonsen, Mats Ronander, Tommy Nilsson, Lisa Nilsson och Nina Söderquist.

Musiker: Anders Berglund (kapellmästare/ keyboard), Leif Larsson (keyboard), Lasse Jonsson (gitarr), Magnus Bengtsson (gitarr), Mike Watson (bas), Peter MIlefors (trummor), Åke Sundqvist (trummor/percussion) och Wojtek Goral (saxar med mera).

Scen: Borgholms slott.

Publik: Knökfylld slottsruin.

Bäst: Nina Söderquist tunga version av Total eclipse of the heart

Sämst: Tommy Nilsson som Swedish House Mafia, nja.

Slottsruinen i Borgholm är lite av konsertarenornas Dr. Jekyll och Mr. Hyde. En halvfylld ruin i dåligt väder är bara trist och tråkig. En knökfull ruin i strålande kvällssol med ett riktigt bra band på scenen slåss i min partiska värld om epitetet Sveriges bästa konsertarena. Precis så underbara var de yttre förutsättningarna för Badrocksgängets premiärkväll!

Men. Låt oss slå fast en sak direkt. Badrock är en lustfylld show av lysande sångare och ett ruggigt tajt och bra band. Men Badrock är, och ska så vara, en nostalgisk covershow. Samtidigt kan man inte bli annat än imponerad av artisterna. Vilket tryck, vilka röster. Badrocken har inte tagit stryk i garderoben.

Glöm inte att det här gänget gjorde sin Badrockskarriär i tider då Solstollarna och Samantha Fox var heta som nykokt kola. Det säger en hel del. Just detta, det har gått 30 år sedan Badrock hade premiär, gör comebacken extra intressant. Klarar gänget verkligen att leverera en het sommarshow fortfarande?

Svaret på denna, kanske lite fördomsfulla, fråga levereras redan efter några få sekunder. När Mr Badrock själv gör entré och bandet dunkar igång och publiken bjuds på The Eagles Heartache tonight är så att säga allt som de ska. För det är inte enbart Badrocksgänget som gör comeback. Minst 75 procent av publiken var säkert med då det begav sig.

Rent musikaliskt är showen sig i mångt och mycket lik. Det är nästan två och en halv timmes musikglädje med ett låtval som pendlar från Swedish House Mafia, varför?, till Beatles och Elvis.

Men självklart sticker några av numren ut lite extra. Nina Söderquists tunga version av Total eclipse of the heart med smällare och fyrverkeripjäser är hela kvällen absoluta topp.

Nästan samma härliga känsla spred sig i kroppen när en för dagen härligt pigg och fräsch Sanne Salomonsen rev av Patti Smiths klassiker, jaja det är en Springsteenlåt, Because the Night. Gåshud!

När Björn Skifs själv lite skämtsamt konstaterade ”ska vi ha med den här också, ja det är klart att vi kan” innan han släppte loss i Michelangelo, som fick kungen och drottning Silvia att dansa loss, då hade han för länge sedan lindat hela publikhavet runt lillfingret.

Att hela föreställningen avslutades med en hyllning till den alldeles för tidigt bortgångne Peter Lundblad, en finstämd allsångsversion av Ta mig till havet, var den perfekta avrundningen av en stundtals magisk afton.