Krönika

Politikens pendel lär svänga igen före valet 2014

Krönika

Socialdemokraternas kräftgång i opinionsmätningarna har ersatts av liansvingande högt upp i det blå.

Artikeln publicerades 19 april 2012.

Tror jag det, mediernas hårdhänta granskning av sossarna tvärdog i samma ögonblick som metallbasen Stefan Löfven krängde på sig ledartröjan. Befriad från pellejönsstämpeln får Löfvens parti på nytt ”normala” siffror i den senaste Sifomätningen och slår moderaterna med 7,8 procentenheter.

Det är inte första gången jag nickar igenkännande till pendelrörelser i svensk politik. På sistone har medierabaldret handlat om finansminister Anders Borgs råskäll på bankerna och näringslivet, en förvisso rätt uppseendeväckande moderat positionsförflyttning.

Härom veckan föreslog Borg en skattereduktion för delägare i riskkapitalfonder. Ett förslag som många med mig välkomnar eftersom en skattesänkning skulle stimulera fortsatt riskkapitalstöd till svenska företagare. Men S-kritiken lät inte vänta på sig, och Borg har nu förpassat förslaget till ”frysboxen”. Trist, men det är kanske politiskt nödvändigt då regeringen som bekant inte har egen majoritet i riksdagen.

Budskapet som medierna har trummat in ända sedan Stefan Löfvens entré på den politiska scenen är att alliansregeringen (?!) är slutkörd, plågad av inre splittring och renons på nya idéer. Något kan det väl ligga i detta, men för egen del känner jag mig inte stressad. Pendeln lär slå tillbaka både en och två gånger före riksdagsvalet 2014.

Själv står jag precis som de flesta svenskar i begrepp att deklarera. Även i år kommer jag att göra det via sms, så smidigt! Och jag gläds åt att få behålla mer av mina intjänade pengar tack vare regeringens jobbskatteavdrag.

Men för mig som ledamot av riksdagens skatteutskott betyder det trots allt mer att regeringen har tagit initiativ till en effektivare skattekontroll. Inget är så demoraliserande för den allmänna skattemoralen som vetskapen om att somliga kommer undan med sitt skattesmitande och bidragsfuskande.

För inte så länge sedan var Schweiz med sin vattentäta banksekretess en ”säker hamn” för svenska skattesmitare. Så är det inte längre. Jag syftar på beslutet som riksdagen klubbade i förra veckan (2011/12:SkU10) och som bara var ett i raden av de drygt 30-talet skatte- och informationsutbytesavtal som alliansregeringen har tecknat sedan 2006 med forna skatteparadis som Barbados, Luxemburg, Monaco, Bahamas, Caymanöarna, Jersey och Liechtenstein. Skattesmitarna är på god väg att rökas ut ur sina sista hålor!
Genom alla dessa skatte- och informationsutbytesavtal med andra länder kombinerat med möjligheten för svenskar att göra frivillig ”självrättelse” utan straff eller ekonomisk påbackning har svenska staten sedan 2010 fram till februari i år håvat in drygt 700 miljoner kronor mer i skatt. I år beräknas den siffran stiga till drygt en miljard. Vi talar om pengar som är mycket välkomna till satsningar inom exempelvis skolan och äldreomsorgen. Den förstärkningen av statskassan har så vitt jag vet ännu inte vält några tidningskiosker. Det må så vara, men saken är faktiskt för stor för att begravas i det tysta.

Maria Abrahamsson, riksdagsledamot för Moderaterna