Glasriket riskerar att bli det småländska Glassriket

I dag besöker näringsminister Annie Lööf Kosta. Hon ska delta i ett första stormöte om Glasrikets framtid. Hennes strategi liknar insatserna för Saab. Regeringen vill inte satsa pengar eller engagera sig på annat sätt. Hon har gett Kronobergs landshövding Kristina Alsér uppdraget som samordnare av regionens alla goda krafter. Saab fick Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland som samordnare. Hans jobb var snaraste att samordna avvecklingen.

Det finns flera likheter mellan Saab och företagen i glasriket. Både verksamheterna grundades av uthålliga ägare som satsade djärvt på design.

I Orrefors har jag hört historien om konsul Johan Ekman. 1913 blev han ny ägare till Orrefors. Det var skogen han ville komma åt. På brukets glashytta satte han sin förtrogne Albert Ahlin som chef. Ahlin ville komplettera tillverkningen av vardagsglas med konstglas. Hon kontaktade Ekman, som fanns i Göteborg. Han fick svaret: Gör en satsning på konstglas, men se till att den kostar. Ekman förstod att kvalitet behöver resurser för att konkurrera med de stora i branschen.

Wallenbergarna, resonerade på samma sätt, när de gav sig in i biltillverkning. Alltifrån Ur-Saaben var modellerna länge unika i design och flyginspirerad teknik. I turbofart följde bilarna det svenska glaset ut på världsmarknaden. Det kostade. Både bilarna och glaset mötte konkurrens från två håll. Massmarknadsprodukter stal de stora volymerna. Rivaler i lyxsegmentet hittade sin egen exklusivitet.

In klev Victor Muller och Torsten Jansson. Muller ville rädda Saab. Jansson såg möjligheterna i Glasrikets OrreforsKostaBoda. Här upphör likheterna mellan de två blågula nationalklenoderna. Muller lämnade efter sig ett konkursbo, där bara museet just nu är öppet. Jansson byggde upp, till stor del med egna pengar. Han förtjänar respekt.

Men hans breddningen av Glasrikets attraktivitet blottlägger också det grundläggande problemet. Vad är det som landshövding Alsér ska samordna? Det finns en inneboende konflikt i näringsminister Lööfs ambition att utveckla både besöksnäring och industri.

Torsten Jansson har lockat folk till Glasriket genom att bygga exempelvis Kosta Outlet. Där säljs märkeskläder till lågpris. Det är inte givet att kunderna avstår från en Burberry-skjorta eller Mustojacka för att spendera pengarna på bruksglas i butiken intill eller på det finaste konstglaset. Kunderna på Gekås i Halland springer inte från lågpriskassan till ett galleri med tavlor i 10?000-kronorsklassen.

Glasriket i Småland har ett enormt kapital i form av designtradition och hantverkskunnande. Kunskapen kan inte användas till så mycket annat. Bilarbetare är användbara i andra verkstadsindustrier.

De småländska bruken måste mer resolut än tidigare bestämma sig. Vill vi satsa på Glasriket eller på Glassriket under några sommarmånader? Att försöka sitta på två stolar, innebär lätt att hamna mitt emellan.

Ulf Wickbom