Krönika

”Företagen kan minska utanförskap med nya jobb”

Krönika

Ingen kan ha missat att jobben är huvudspåret i svensk politik. Regeringens arbetslinje är en tydlig bekräftelse på det. Men var kommer själva jobbskapandet in? 

Artikeln publicerades 30 maj 2012.

Nya arbetstillfällen växer inte fram i offentlig sektor utan i näringslivet, hos företagen. Varken alliansregeringen eller den splittrade oppositionen har därför råd att rycka på axlarna åt företagarnas villkor. Men i stället för att diskutera åtgärder som stimulerar fram fler jobb tvingas jag ideligen bemöta befängda påståenden om att vi moderater inte bryr oss om företagare, särskilt inte de mindre.

Det var oförsiktigt, milt sagt, av moderatledningen att fälla uttalandet som kunde uppfattas som om det gällde Företagarsverige generellt och inte Svenskt Näringsliv som organisation. Det inbjöd till medvetna feltolkningar om att Moderaterna betraktar företagsamheten i Sverige som ett särintresse. Jag beklagar det. 

Desto mer befriande är det att läsa intervjun i Svenska Dagbladet (27/5) med Moderaternas nye partisekreterare Kent Persson. Då tänker jag inte på Perssons försiktiga men hoppingivande mumlande om att partiet ”behöver våga ha fler människor som vågar sticka ut lite grand”. Jag syftar på Perssons markering att Moderaterna måste utveckla sin företagarpolitik och vara ett parti för just företagare. Nu börjar det likna något! 

I förra veckan medverkade Kent Persson i ett panelsamtal om jobbskapandet och företagsamheten. Seminariet arrangerades i riksdagshuset och anledningen var en ny bok, Välståndssamhälle för alla – Den företagsamma vägen ur fattigdom. Författaren Li Jansson, till vardags nationalekonom hos Svenskt Näringsliv, hymlar inte med att hennes poäng är att tydliggöra kopplingen mellan – just det – jobb och företagande. Ingen som har läst boken kan tvivla på att det sambandet finns. Men mer än så: Ett inkluderande arbetsklimat som också släpper in arbetslösa ungdomar och utrikes födda i jobbgemenskapen tycks i hög grad höra ihop med graden av företagsklimat.

Jag läser i Janssons bok att 2009 var 2 procent av ungdomarna i Lomma beroende av socialbidrag. I Sorsele samma år var motsvarande siffra 29 procent. Jag botaniserar bland Svenskt Näringslivs årliga rankinglistor över företagsklimatet i landets 290 kommuner. Och ser man på – 2009 rankades Lomma som 93:e bästa kommun, medan Sorsele kvalade in på en föga hedrande 261:e plats. 

Jaså, ni är nyfikna på siffrorna för Kalmar? Enligt kommun- och landstingsdatabasens färskaste statistik var 7,3 procent av Kalmarungdomarna beroende av socialbidrag 2010. I rankingen över företagsklimatet hamnar Kalmar samma år på 169:e plats, 117:e i år. Med andra ord en svensk normalkommun med uppåtgående tendens.

Vid förra veckans seminarium i riksdagshuset riktade Maria Ludvigsson, min efterträdare på Svenskans ledarsida, en lika rak som tyken fråga till moderaternas nye partisekreterare. Frågan löd: Ska man se på företagande som ett allmänintresse eller särintresse? Som den kloka pudel Kent Persson är tog han avstånd från beskrivningen av företagandet som ett särintresse. 

Det är möjligt att alliansregeringen kan vinna också ett tredje val utan att dessförinnan presentera en konkret företagarvänlig politik. Men det vore dumt att chansa. Därför fröjdas jag åt att finansminister Anders Borg har flaggat för en kommande sänkning av bolagsskatten. Och jag hoppas att arbetstempot med upprensningar i regelträsket skruvas upp rejält.

Maria Abrahamsson, rikdsagsledamot för Moderaterna