Händels Messias - lyfter mer och mer

Konserter Artikeln publicerades

Det sägs att Händel från början skrev Messias i slutet av 1741 på bara två veckor, men faktum är att han jobbade i tio år efter det första uppförandet med att förändra och förbättra verket.

Även domkyrkokören verkar ha arbetat länge med sitt repeterande inför söndagskvällens konsert, för det är med stort självförtroende de tar sig an den inte alltid lätta uppgiften.
Men när allt stämmer känns orden från den glimrande sopranen Pernilla Ingvarsdotters aria i tredje avdelningen Jag vet att min förlossare lever helt sanna, såvida texten syftar på en förlossare av musik och fröjdande känslor.
Fast det börjar litet tvekande och Johannes Fribergs inledande ord om att folket skall trösta sig och finna ro får då en delvis ny innebörd, men har också verkan då det lyfter mer och mer ju längre konserten varar.
Riktigt ljuvligt blir det i partiet från Pastoralsymfonin och fram till första avdelningens slut. På det följer alten Amanda Flodins allra bästa stund för kvällen, när hon får sjunga längre melodiska linjer och möjlighet att nyttja sitt lägre register. I andra avdelningen kommer också Johannes Friberg helt till sin rätt när han får möjlighet att nyttja ett friskare och lättare sångsätt.
För det är två olika par som ställs mot varandra i solistuppsättningen, där de högre rösterna klingar som allra bäst när det rör på sig och de lägre när de får tillfälle att vila i klangen. Hos basen Sten-Inge Persson märks det framför allt i hans andra aria The people that walked in darkness där hans röst klingar varm. Kören klingar oftast bra även om männen liksom de lägre solisterna kämpar när det blir för rörligt. Från och med Hallelujakören, där publiken traditionsenligt reser sig, och till slutet är de riktigt bra och ger publiken anledning att resa sig även i applåderna.