Annons

Föräldrakärlek viktigare än skrivbordsvisioner

Frågan om rätten till hemundervisning seglar upp som en viktig ideologisk valfråga. I nya skollagsförslaget vill man ta bort möjligheten. Det handlar i grunden om mänskliga rättigheter på riktig basnivå. Vem ansvarar för barnen? Är barnen föräldrarnas barn eller statens barn? Är alla barn allas barn, med en statlig överkucku som bestämmer hur barnen ska fostras, och som har full rätt att utse lakejer för uppdraget, utan hänsyn till föräldrarnas vilja? Som i totalitära stater?
Nyheter • Publicerad 19 mars 2010

Varför tror så många politiker, instinktivt, att i familjemiljö blir barnen indoktrinerade, medan i skolmiljö är allt frigjord öppenhet, tolerans och högt i tak. Om det är något som är indoktrinering så är det väl att få en hel befolkning att skriva under på sådana skenbilder.

Föräldrakärleken är en långt bättre garant för barnens välfärd än den mest välformulerade skrivbordsvision. Det handlar om personligt ansvar och att inte hålla livet på armlängds avstånd, med politiskt kylig distans. Var finns folks minnen av halv- eller heltrist skolgång när de behövs som bäst? Alla kan väl inte känna sig nöjda och glada med hur det faktiskt blev? Eller hur det blev för ens barn? Hur många hade inte velat slippa ifrån taskiga skolmiljöer, nio tvångsmässiga år av anpassning, leda och bortkastad tid?

Annons

Jag är knappast ensam om att känna mig lurad på den där riktigt rika barndomen, som man känner inom sig skulle vara möjlig. Jag hade den på loven, så jag vet att den finns.

Ändå lägger Alliansregeringen – regeringen som ville frihet – ett skollagsförslag som en gång för alla tar bort alla möjligheter till individualiserad undervisning. Och i samma veva spolar de ner vårt hopp om frihet i toaletten. Det är dags att reagera! Gör din röst hörd i debatterna. På Internet finns alla möjligheter att kommentera och vara delaktig.

Om man så aldrig har varit i närheten av att själv bli hemundervisad eller att hemundervisa sina egna barn, så är det en viktig symbolfråga. Möjligheten till mer ovanliga livsval ger frihet till så många fler än den handfull som utnyttjar möjligheten. Vetskapen om frihet kan göra en mer benägen att faktiskt nöja sig med det gängse. Men tas friheten bort då slocknar lågan hos långt fler än de som är direkt berörda.

Tar man bort möjligheten till hemundervisning får det dessutom pinsamma konsekvenser för Sverige. Redan i dag har välfungerande familjer flytt landet för att kunna leva enligt sin övertygelse. Här hemma har en del blivit trakasserade av sina kommuner. Tål vår demokrati och Sveriges anseende detta?

Låt det få finnas familjer som är föregångare, och som kan inspirera till god och nytänkande utveckling av skolan. Det är så demokratin utvecklas. I stora enhetliga system stagnerar utvecklingen. Är det verkligen det strömlinjeformade samhället vi vill ha, där alla blir stöpta i samma form? Historien borde förskräcka. Att detta förslag kommer från en borgerlig regering är en skam och ren skandal. Vill de inte ens ha kvar sina egna väljare? Okunskapen om hemundervisning är kompakt, och det är okunskap och rädsla som ligger till grund för det nya skollagsförslaget.

Karin Yngman

bor i Blomstermåla

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons