Stadsarkitekten som präglade Kalmar

Kalmar Artikeln publicerades

Från prunkande jugend till stram funktionalism, 450 olika byggnader hann han med under sina 34 år som stadsarkitekt. Många av dem är radstående hus, en specialitet för Kalmar.

Han hette Josef Fredrik Olson, men kallades för J Fred, och har som ingen annan satt sin prägel på Kalmar. Hans energiska gärning som stadsarkitekt från 1904 till 1937 har resulterat i att nästan varenda Kalmarbo bor i, har bott i eller besökt något av alla hans hus.
Följ med på en resa bakåt i tiden, från 1920-talets radstående arbetarbostäder på Malmen till Kalmars allra första jugendhus på Ängö.
Vi börjar i hörnet av Nygatan och Stagneliusgatan i sällskap med Barometerns mångårige medarbetare Gunilla Petri. Hon kan sin J Fred efter att ha skrivit en fyrabetygsuppsats i konst­vetenskap om hans tidiga byggnader.
– Det var 1972 och då fanns nästan inget skrivet om J Fred, säger hon och visar på raderna av sammanbyggda hus, vart och ett i sin egen mättade färg.
– Alla är väldigt lika på insidan, men olika på utsidan. Det är här som hans konstnärlighet kommer fram, säger Gunilla Petri.
De radstående husen i Kalmar började byggas som bostäder till en växande arbetarbefolkning. Jobben fanns på industrierna runt omkring, som varvet eller Kalmar verkstad, samtidigt som Kvarnholmen var överbefolkad.
De första husen byggdes vid Margaretaplan runt 1914, en andra omgång efter första världskriget och den tredje på 1920-talet, främst då på Malmen.
Utanför Kvarnholmen fanns obebyggd mark samtidigt som det fanns många så kallade snickarbyggmästare och det var dem som J Fred Olson inledde samarbete med.
– Det var en smart lösning eftersom det gav jobb till byggmästarna och extra pengar till J Fred, som fick 800 kronor för varje ritat hus.
Gunilla Petri har räknat ut att det motsvarar 13 000 kronor i dagens penningvärde, alltså en rejäl ökning av hans stadsarkitektlön.
Husägaren hade den större lägen­heten på andra våningen, medan första våningen oftast innehöll två tvåor. Det ledde också till att husen hölls i stånd eftersom ägarna renoverade kontinuerligt.
En annan av Barometerns medarbetare, Gunilla Borg, bor i ett av husen. Det byggdes 1924 och köptes och renoverades i slutet av 1980-talet och har i dag tre större lägenheter. Fönstren och de vackra kakelugnarna är egentligen det enda som behölls inomhus.
– Men det var noga med utsidan, där fick vi inte göra som vi ville, säger Gunilla Borg.
När vi tittar ut genom köksfönstret, eller klättrar upp på taket som fotografen Anders Johansson gör, ser vi de stora öppna innergårdarna.
– Från början fanns inga skjul och det sades heller inget om att man skulle odla, säger Gunilla Petri.
I dag består området på Västra Malmen av ett stort antal tvåvåningshus i olika färger. Många är privatägda och många ägs av olika privata fastighetsbolag och av Kalmarhem.
Vi går ut på gatan igen. Gunilla Petri visar på de olika portarna, hur J Fred Olson har lånat element från alla tider och stilar.
– Titta här, porten är som till ett grekiskt tempel med kolonner. Här fick han använda sin konstnärlighet, sam­tidigt som det är gjort med så mycket omsorg.
Vi smiter in i en trappuppgång på Tegnérgatan. Huset är från 1928, det står prydligt över porten.
– Trapporna är gjorda i konstbetong, som skulle likna marmor och som kom vid den här tiden, säger Gunilla Petri och bläddrar i pärmen med alla gamla papper om J Fred Olson.
Dörrar och paneler är ådermålade i grönt, panelerna har en slags kraftig struktur, golvet är schackrutigt rödvitt, i taket panel av pärlspont.
– Vilka jättefina dörrar med det knottriga glaset, säger Gunilla Petri och visar på det mjukt slitna handtaget.
Vår bakvända resa i J Fred Olsons spår går vidare till korsningen Norra vägen/Esplanaden. På ena sidan ligger församlingshuset som byggdes 1907 och som just nu byggs om till skola. På den andra sidan det toppiga huset med ankarjärn i fasaden där Kalmar trafikskola i dag håller till.
– Här syns brottet tydligt. Det skiljer knappt tio år mellan husen, men det är två helt olika stilar, säger Gunilla Petri.
– J Fred följde med tidens strömningar och runt 1915 började han rita hus som knöt an till den nordiska historien.
Några kvarter längre bort, vid järnvägen, ligger paradbygget Framsta 5 i fem våningar. Det kom till 1912 och är hopbyggt med de tidigare J Fred-husen i området.
Ingången är mycket praktfull och består av ett fruktbärande kastanjeträd som är uthugget i sandsten och ramar in porten.
Det gjordes av den tyske bildhuggaren Josef Anton Schmid, som tidigt började samarbeta med J Fred Olson. Resultaten kan ses på många håll i stan, till exempel på Bremerlyckan och i det numera ombyggda badhuset på Kattrumpan.
Sista anhalten på vår J Fred-resa är Sparregatan 34 på Ängö, Kalmars första jugendhus från 1904. Då bestod Ängö mest av små röda fiskarstugor, men en småbyggmästare ville bygga ett stort stenhus.
– Mycket stod på spel för J Fred då. Han var nybliven stadsarkitekt och hade fått jobbet i hård konkurrens, det gällde att lyckas, säger Gunilla Petri.
– Det var då han satte ner foten, ”nu blir det jugend i Kalmar”.
Och så blev det.