”Det känns alltid som om jag inte har något mer att skriva om.”

Varför valde du det ämnet?

– Jag har skrivit krönikor i Barometern-OT i fem år nu, tanken att skriva om just min vardag har legat och bubblat hela tiden. Men det är ett svårt ämne, det blir som att gå på glas. Vår vardag är viktig, men jag vill absolut inte att det arbete vi utför är bättre och viktigare än någon annans. Det är en viktig balans att hitta i texten.

Hur märkte du själv att just denna krönika väckte ett stort intresse?

– Jag fick reda på tidigt att texten skulle ligga öppen för alla att läsa eftersom ämnet var viktigt. Då förstod jag nog att den skulle spridas. Sedan har jag fått väldigt stor respons, på sociala medier, i mejl och människor som pratat med mig. Det känns naturligtvis väldigt bra.

– Sedan ser jag att den har delats av väldigt många, inte enbart att mina kollegor och kamrater. Det är mitt fack, politiker och läsare som spritt texten vidare, det känns lite som texten slog huvudet på spiken i ett viktigt ämne.

Hur ska du kunna "toppa" den här krönikan? Du ska ju snart skriva fler.

– Haha, jag som redan har skrivångest varje gång jag ska skriva. Det känns alltid som om jag inte har något mer att skriva om. Men jag har ett öppet mandat, jag skriver filosofiskt, roligt och ibland allvarligt. Jag får se vad nästa krönika kommer att handla om men det kanske finns anledning att följa upp den här texten också.