Minnesord över Ove Nettermalm

Owe växte upp i Kärrtorp. Han visade tidigt intresse att meka med mopeder och bilar, utbildade sig till bilmekaniker och stannade i branschen till slutet av 1980-talet. Då bytte han efter hälsoproblem bana och började arbeta inom Huddinge församling, där han blev kvar tills han gick i pension.

Jag träffade Owe redan 1964 på IOGT:s ungdomsklubb Club 23. Där möttes även han och hans blivande fru Eva samma år. Umgänget med vänner från ungdomsåren höll i sig hela livet, trots att många med mig flyttade från Stockholm.

Owe älskade Stockholm med sitt utbud av kultur. Han var intresserad av att lära mer om historien runt kyrkor och andra byggnader och gick ofta på guidade turer. Det blev också många och långa promenader runt malmarna och på Djurgården så länge krafterna tillät.

Varmast om hjärtat låg nog ändå hans älskade sommarställe i Gudesjö på Öland. Efter pensioneringen tillbringade Owe, Eva och katten Morris många månader varje sommar i sitt lilla paradis ”Vita huset”, ett underbart ställe som jag och övriga vänner gärna gästade. Owe gillade att klura ut finurliga lösningar för att förenkla och förbättra, och det var lika spännande varje gång att upptäcka dessa nya ”uppfinningar”. Vi gjorde många utflykter till hans smultronställen på norra Öland, och otaliga är de kvällar då vi njutit av solnedgångarna vid Blå Jungfrun. Han oroades dock av havets tillstånd med alla utsläpp och stödde arbetet med att rädda Östersjön.

Owe var en generös och underbar vän, han var humoristisk och hade alltid glimten i ögat. Skratten blev många när vi träffades. Nu har hans skratt tystnat men vi, hans vänner och familj, har en rik skatt av härliga minnen att ösa ur.

För vännerna

Marianne Högberg