Minnesord över Birgit Dahlgren

Birgit föddes i S:t Sigfrid, som enda barn till Götha och Sven-Erik Eriksson. Vår vänskap tog sin början när jag med min familj flyttade till S:t Sigfrid, en kall vinterdag 1958. En vänskap som skulle bestå till livets slut.

Våra vägar skildes dock under några år, då Birgit flyttade till Skåne för att studera och det var även där hon träffade sin stora kärlek, Erik. Nyutbildad som fritidspedagog och tillsammans med Erik återvände de båda till Birgits hemtrakter. Birgit och Erik fick sonen Gustaf och familjelyckan var fullkomlig.

Vår vänskap fördjupades under årens lopp och otaliga är de utflykter, resor och vardagligt umgänge, som vi haft. Midsomrar vi aldrig glömmer och nyårsaftnar i glada vänners lag.

Så en dag förmörkades vår tillvaro av Birgits sjukdom, som vi alla hoppades skulle gå att bota.

Vi fick en sista sommar tillsammans, även om Birgit var märkt av sjukdomen. En sommarvarm oktoberdag, tog hennes lidande slut, och hon lämnade oss alla, med stor sorg och saknad i våra hjärtan.

Våra varma tankar går till Erik, Gustaf och Lisa samt älskade barnbarnet Ebba.

Vi är tacksamma för Birgits långa och trogna vänskap.

Vännerna Berith och Bo Ivarsson