Love är besatt av att "leka gud"

Love Larson är en av Sveriges mest framgångsrika och internationellt efterfrågade maskörer. Bland de 60-tal spelfilmer och 10-tal tv-serier som han arbetat med tillsammans med hustrun Eva von Bahr har de blivit tvåfaldigt Oscarsnominerade i kategorin Bästa smink. Dels för Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013), dels för En man som heter Ove (2017). De vann en Guldbagge 2017 för Bästa mask/smink för Jätten tillsammans med Pia Aleborg.

– Det är jättetrevligt att ha röstats fram av vårt eget skrå. Det är verkligen kul att jobba med en liten svensk film och få uppmärksamhet för det utomlands, säger han i sin ateljé kort efter avslutat arbete med den norska filmen “Amundsen”.

En av svårigheterna med jobbet är arbetsdagar på uppemot 15–18 timmar. Inspelningsdagarna startar klockan två på morgonen följda av fem intensiva och ytterst ansiktsnära timmar med skådespelaren som ska förvandlas.

– Dessa fem timmar går väldigt fort, man är helt fokuserad. Sedan är vi med under inspelningen också och på eftermiddagen är man verkligen trött. Efter många sådana dagar blir man ur balans. Så när jag inte jobbar tränar jag mycket och försöker att ta hand om kroppen för att den ska hålla länge. Jag tränar på gym och joggar.

Jobbet har en annan svår utmaning som han kan bäva inför, inte minst under arbetet med filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

– Det vilade ett stort ansvar på våra axlar att göra en verklighetstrogen hundraåring. Om publiken inte accepterade karaktären Allan och bara såg en Robert Gustavsson med mask skulle det vara en otrolig flopp för oss.

Men både masken och filmens magi höll med följden av att den blev Love Larsons stora internationella genombrott. Hemligheten bakom framgången låter enkel: Gör inte för mycket, studera riktiga åldringar och överdriv inte med smink och leverfläckar. Men succén har också en personlig dimension.

– Man måste vara lyhörd och väldigt passionerad. Eva och jag är nördigt besatta av magin i att kunna förvandla en människa. Drivkraften är att skapa någonting, en ny människa. Vi leker gud och ger liv åt en filmkaraktär som inte funnits förut. När håret, huden och allt annat ser bra ut och karaktären känns trovärdig ger det en otroligt häftig känsla.

Privat sminkar han sig inte och trånar inte efter maskerad. Och om han ändå ska på maskerad köper han en lösnäsa eller något annat enkelt.

– Om jag skulle göra en avancerad sminkning inför en maskerad skulle det kännas som jobb. Fast jobb känns inte som jobb, utan är bara spännande.

Som barn till en skådespelerska (pappa är professor i litteraturvetenskap) fick han tidigt upp ögonen för hur verkligheten kunde manipuleras. Stenen på scenen där mamma uppträdde kunde vara av papper eller trä. Även science fiction-filmer som Star Wars och Alien kittlade fantasin under uppväxten i Umeå som äldst av fem syskon.

Som 22-åring tog han språnget och sökte sig till dåvarande Dramatiska Institutets maskörutbildning. Fem år senare medverkade han i filmen Arn och träffade Eva von Bahr. En stor vändpunkt som ledde både till tunga uppdrag och ett giftermål.

– Arn var dittills Sveriges största film och kanske även största flopp. Men också en väldigt stor film att vara med om.

Vad tror du det var som Eva föll för?

– Jag tror att hon blev imponerad av det jag gjorde. Och kanske för hur jag är som person.

Hur är du som person?

– Jag har humor. Jag är inte särskilt social, utan mer avvaktande och har inget behov av att ha en massa folk omkring mig som många andra. Jag blir sällan arg på andra människor, utan tänker att det alltid finns ett annat perspektiv. På sätt och vis är Eva och jag varandras motpoler, medan jag tar det mesta med en klackspark har hon ett hetare temperament.

Blir det inte påfrestande för relationen att jobba så intensivt ihop?

– Snarare tvärtom. Vår relation blir starkare av att vi jobbar ihop. Vi grälar i princip aldrig, ofta tycker vi likadant. Vi bollar idéer med varandra och inspirerar varandra för att prestera bättre än tidigare.

Ändå kan fritid uppstå och då tränar han, fotograferar och dyrkar upp lås (!).

– Jag fick ett dyrkset i födelsedagspresent för några år sedan och blev besatt. Jag började samla på lås och dyrka upp dem. Det ger en skön känsla att överlista ett lås – och en bra avkoppling med en gnutta spänning, säger Love Larson.