Bart Pots

Familj Artikeln publicerades

Konstnären Bart Pots, Resmo, avled i förra veckan 91 år gammal.

Han föddes i Groningen i Holland och studerade vid akademierna där och i Amsterdam och var därefter verksam som lärare i måleri och konsthistoria vid akademins högskola i Groningen. Där träffade han sin svenskfödda hustru, även hon lärare vid skolan.

De kom till Öland första gången 1976 och efter att ha återvänt varje sommar köpte de 1985 Klockaregården i Resmo och stannade för gott. Men Bart släppte aldrig kontakten med sitt forna hemland och var fram till sin bortgång medlem i konstnärsgruppen Drents Schildersgenootschap. Gruppen ställde ut på Himmelsberga under 1990-talet och nu under våren finns Bart representerad på deras utställning i Assens.

Många konstnärer är verksamma långt upp i åren. Bart lät bygga ett nytt ateljéhus med en liten japaninspirerad trädgård vid 80 års ålder. Här fortsatte han att måla under ytterligare nio år. 2013 erhöll han Uddenberg Nordingska stipendiet, det förnämsta erkännande en öländsk konstnär kan erhålla.

Till skillnad från de flesta öländska konstnärer vände Bart Pots ryggen mot Alvaret och inlandets landskap. Han växte upp vid havet och tillbringade alla somrar på den lilla ön Vlieland i den nordfrisiska ögruppen. Då han sökte motiv på Öland var det viktigt för honom att visa att han befann sig på en ö och därför är aldrig havet och horisonten långt borta i hans bilder. Han undvek rena landskapsmålningar och hävdade att det existerar inga landskap utan människor. De syns aldrig i målningarna, däremot spåren efter dem i form av bebyggelse, fyrtorn eller stenbrott.

Bart Pots var en lysande akvarellmålare om än ofta osvensk i sin teknik. Då han målade färdigt sina bilder framför motivet använde han sig av det skandinaviska sättet att låta vattenfärgens genomskinlighet i ljusa toner återskapa platsens stämning. Men oftare lät han sig inspireras av den äldre engelska skolans akvarellmålare, som i stället lade lager på lager av färg på papperet och därmed fick en mörkare målning med mindre transparens men i gengäld en djupare mättnad och rikare lyster. Han påbörjade då sina målningar framför motivet men fortsatte att bearbeta dem i ateljén. Här slapp han tvånget att söka avbilda vad han såg och kunde i stället låta fantasin och minnet av platsen forma bilden, som då skiftade från att vara en objektiv skildring av vad han sett till något mycket mer personligt.

På väggen i Bart Pots ateljé hänger ett porträtt av toppsegelskonaren Anja Sietsia, målat i Livorno någon gång runt förra sekelskiftet. Skeppet fördes av en av Barts förfäder. Trots avsaknaden av sjöben hyste Bart ett djupt intresse för seglande skepp och lärde sig snabbt hur deras komplicerade riggar var uppbyggda och fungerade. Vi hade många samtal om den svåra konsten att måla skeppsporträtt och han gav mig värdefulla råd. Till slut målade han själv ett fint porträtt av just Anja Sietsia.

Anders Nilson