Charlie drabbades av depression – nonchalerade varningssignalerna

Varje år tar cirka 1 500 människor sitt liv. Det innebär ett självmord var sjätte timme eller cirka fyra människoliv om dagen.

15 000 personer om året gör självmordsförsök och 150 000 har allvarliga självmordstankar.

Charlie Eriksson var en av dem.

När han var 22 år och studerade på universitetet i Kalmar hade han haft flera panikångestattacker som ledde till att han hade försökt att ta sitt liv ett par gånger.

En höstdag 2013 satt han på ett av sina favoritställen i Kalmar, fiskeläget på Stensö, med kroppen full av tabletter som han tagit efter en panikångestattack.

Charlie var nära att lyckas med sitt självmordsförsök men räddades till slut av polis och vårdpersonal och blev sedan inlagd på psykiatriska intensivvårdsavdelningen.

Det har gått drygt fem år sedan det sista självmordsförsöket och nu är Charlie Eriksson snart tillbaka i Kalmar igen. På tisdag är det premiär för föreställningen Aldrig Ensam Show där han och artisten Kristofer Greczula bryter tystnaden kring det som är något av det mest tabubelagda som finns; psykisk ohälsa.

– Det blir spännande att komma till Kalmar igen. Jag har varit tillbaka och föreläst några gånger, men det är klart att det är speciellt att komma till Kalmar. Det finns många platser där som väcker minnen och känslor, säger Charlie.

Kalmar är först ut på turnén till 18 olika städer på sex veckor. Att premiären sker just i Kalmar är mer slump än tanke.

– Det bara blev så, men det är ju roligt. Det känns som att cirkeln sluts.

Men kan man göra en show om det allvarliga ämnet psykisk ohälsa?

– Ja, det är det som är så intressant. Vi har lyckats få en dynamik från tungt och allvarligt till lättsamt och roligt. Den balansen är viktig för att man ska kunna bära med sig ett ämne som är så tabubelagt.

I showen blandas prat och musik med fakta och kunskap kring psykisk ohälsa, något som både Charlie och Kristofer Greczula har erfarenheter av.

För Charlies del började det när han tog steget ut i vuxenvärlden och som 21-åring flyttade från Varberg till Kalmar för att studera på Linnéuniversitetet.

Hans ambition var hög och han ville hela tiden prestera på topp, både när det gällde studierna, jobbet bredvid skolan, träningen och i det sociala.

Men resultatet av de höga kraven i kombination med stress ledde rakt in i en depression – även om han inte förstod och inte ville acceptera det först.

– Det var full fart hela tiden. Jag hade höga krav på mig själv, höga ambitioner och kände mig aldrig bra nog när jag jämförde mig med andra och då blir man otillräcklig.

Charlie förstod aldrig hur stressen påverkade honom och varningssignalerna nonchalerade han. Med tiden gick han från att ha varit killen som alltid var på topp och i centrum till att tappa motivationen, sluta bry sig om betygen och dra sig undan och isolera sig från omgivningen.

– Jag hade inga tankar på psykisk ohälsa. Jag trodde det var något fysiskt med kroppen, att jag var utmattad eller utslagen.

Det är svårt att förklara hur det är att vara drabbad av psykisk ohälsa, men Charlie försöker att beskriva det:

– Vardagliga ting blev som att bestiga berg. Det som tidigare gjorde mig glad tappade mening. Det är omöjligt att vila sig frisk. Det gav mig svåra skam- och skuldkänslor. Det sociala livet blev lidande, jag orkade inte svara i telefonen.

Han fick två panikångestattacker våren 2013, men inte ens då förstod han allvaret.

– Jag hade svårt att acceptera min psykiska ohälsa. Det syntes inte på mitt utseende att jag var drabbad. Jag hade min fasad och ingen sa något. Det är vanligare att killar inte pratar om det, man ska klara sig själv.

Inte förrän på sommaren när han såg sin sjukskrivning svart på vitt och läste att anledningen var depression förstod han allvaret.

– Då trillade polletten ned. Jag hade haft en helt annan bild av människor med depression. Jag tänkte på tecken som svaghet och att man var skör som person. Det var inte så jag kände mig och jag hade svårt att identifiera mig med den diagnosen.

Hur mådde du?

– Jag var trött och sliten och vilade mycket. Jag var som i ett vacuum.

Efter ytterligare tre panikångestattacker som ledde till självmordsförsök under hösten fick Charlie till slut hjälp.

Vid den sista panikångestattacken svalde han en stor mängd tabletter och tog sig ut till sin favoritplats i Kalmar, fiskelägret på Stensö, där polisen fann honom, förde honom till sjukhuset där man räddade hans liv och efter det vårdades han på psykiatriska intensivvårdsavdelningen.

När Charlie skrevs ut från efter två veckor psykiatriska intensivvårdsavdelningen började han skriva ned sin historia för att dela med sig till familjen och vännerna som inte visste att han varit sjuk. Han la texterna på en hemsida han kallade Aldrig ensam. Fler och fler blev intresserade av det han skrev och han insåg snabbt att det fanns ett behov för en plattform om det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa.

Sedan dess har Charlie arbetat med projektet Aldrig Ensam där han genom sociala medier och föreläsningar vill inspirera och motivera andra att fortsätta kämpa mot sin psykiska ohälsa. Ifjol släppte han boken Aldrig Ensam och nu väntar alltså en sex veckor lång föreställningsturné.

Känner du att du kan hjälpa andra genom Aldrig Ensam?

– Ja, absolut! Jag får meddelanden varje dag från människor som säger att de har blivit hjälpta av Aldrig Ensam, antingen genom att de vågat söka sig till vården eller anhöriga, eller som avbrutit sina självmordsplaner tack vare Aldrig Ensam. Det blir en drivkraft för mig också.

Hur mår du idag?

– Jag mår bra. Det rullar på och jag har en annan balans i livet idag. Jag har lärt mig att förstå varningssignalerna och vågar säga nej och säga ifrån. Jag har blivit lugnare. Jag har inte samma höga krav och stress längre.

Han lever ett annat liv nu och värderar saker i livet på ett annat sätt än för några år sedan.

– Man är naiv när man är ung och man har höga tankar och förväntningar. Vår generation matas hela tiden med att det inte finns några begränsningar och att allt är möjligt och det är klart att det blir stressande till slut, speciellt när man ser att alla andra lyckas.

Hur ser din vardag ut idag?

– Jag ser till att göra det som ska göras och försöker att vara ledig så mycket som möjligt. Jag spelar golf och träffar kompisar. Jag jobbar och levererar när jag har motivation och känner mig inspirerad. Jag tror inte att kroppen är gjord att prestera för att klockan visar något speciellt.

Med föreställning Aldrig Ensam Show vill Charlie minska fördomarna och skammen kring psykisk ohälsa.

– Det är svårt, ansträngande, krävande och mörkt att gå igenom sin psykiska ohälsa. Men det blir bättre, det finns hopp! Det är viktigt att vi får andra att förstå hur det är att vara drabbad. En ökad förståelse för oss drabbade kan reducera fördomarna, sudda ut skammen och bidra till att vi skapar en acceptans vilket gör tröskeln lägre för att våga prata om våra erfarenheter och känslor.

Charlie har varit tillbaka i Kalmar flera gånger sedan det sista självmordsförsöket hösten 2013. När han är i Kalmar brukar han alltid ta sig ut till Stensö.

– Jag brukar strosa runt där och minnas. Platsen väcker många känslor, men den betyder också något positivt för mig, att livet har gått vidare. Jag drar mig inte för att gå dit. Jag vill göra det. Det är en viktig plats för mig.

Varför tror du att du tog dig igenom din depression och mår bra idag?

– För att jag tog bort allt med plugg, jobb och det där med fasaden och bara fokuserade på att ta det lugnt. För att jag accepterade att jag var sjuk.