Valintervjun: Miljöpartisten som vill fika mer med väljarna

Miljöpartisten Annika Carlsson Wistedt är ganska ny i kommunpolitiken i Kalmar och årets valrörelse blir hennes första, på riktigt.

Barometern-OT träffar henne en tidig förmiddag på anrika konditoriet Holmgrens, men det är först mot slutet, när tekoppen är tom, som hon avslöjar att det är så här hon vill bedriva valrörelse.

Hon är läkare och medicinsk chef för mikrobiologiska laboratoriet på länssjukhuset, har suttit en mandatperiod för Miljöpartiet i fullmäktige, nu står hon tvåa på listan.

Vilken är valets viktigaste fråga för dig?

– Klimatfrågan. Det som vi gör på kommunal nivå påverkar utsläppen. Vi vill lägga om trafiken, med mer cykel och kollektivtrafik i stan och mer fossilfria fordon i glesbygden. Byggandet ska gynna gång och cykel och rörelse, och att människor träffas.

Varför är det så viktigt?

– Lägger man om trafiken så träffas folk mer. Och det är viktigt för tryggheten och för den psykiska hälsan. Det handlar mycket om hur man bygger samhället.

Vad säger du om MP:s läge i opinionen? Är du rädd för att ni ska ramla ur riksdagen?

– Vi har kämpat i motvind länge, så egentligen påverkar det inte mitt engagemang, det är nästan tvärt om. Och man påverkar även om man är ett litet parti.

Var det rätt att ni satte er i regering med S?

– Absolut. Man har skyldighet mot väljarna att påverka så mycket man kan. Jag är stolt över att vi tog det steget och tror att det har gett partiet jättemycket. Nu har vi ministererfarenhet och vet hur man förhandlar, men vi vet också hur det är att bli hårdare granskade.

– Det som är lite tråkigt är att man ibland anklagar MP för att inte ha drivit igenom allt som vi lovade.

Men ni har tvingats till tuffa kompromisser, till exempel om kolet och invandringen?

– Ja, men då får man försöka hitta andra vägar att påverka. Och vad gäller kolet så verkar det som om en hel del ändå stannar i marken eftersom vi har påverkat via dyrare utsläppsrätter på EU-nivå.

Det sägs att det var ni som drev igenom förslaget att 9 000 ensamkommande skulle få en ny chans.

– Ja, det är nog en riktig beskrivning.

Varför var det viktigt?

– Ja, det är viktigt att ta ansvar för det läge som blev för så många unga människor. Och det var väldigt skönt att Centern var med på det.

Har ni blivit uppätna av S?

– Det tycker jag inte alls. Vi har haft viktiga ministerposter, till exempel har vi satt en helt ny agenda för klimatpolitiken och tagit fram många åtgärder inom trafikområdet.

Har ni talat om det för väljarna?

– Nej, det är kanske svårt att få fram. Men å andra sidan har S röstat mycket mer grönt i riksdagen, så det är tydligt att vi har kunnat påverka dem. Det är jag jättestolt över, det gör det värt att jobba. Det är det som är politik.

Vill ni fortsätta i en sådan regering?

– Absolut.

Ni satt med i majoriteten i Kalmar fram till 2012, men sedan dess i opposition. Vill ni in i majoriteten igen?

– Vi är öppna för samarbete åt flera håll. Vårt mål är förstås att vara med och bestämma. Men man måste utgå från valresultatet och vad andra partier tycker.

Ni har hamnat lite mitt emellan majoriteten, de borgerliga och SD. Är det bra?

– Nej.

Vad ska ni göra åt det?

– Vi samtalar med de borgerliga, men har inget formellt samarbete. Och vi talar även med majoriteten.

Har ni haft dålig utdelning den här mandatperioden?

– Vi vill påverka redan i nämnderna, men nu har vi inga platser, det vill vi ha. Då kommer vi tidigare till sakfrågorna.

Hur ska ni jobba i valrörelsen?

– Vi har en miljöpartimärkt, eldriven lådcykel, som vi ska köra runt med. Men många vill inte prata politik på stan, så jag skulle vilja ha en lite lugnare miljö. Jag vill gärna bjuda in väljarna på fika.

– Ibland känns det som att folk är lite uppgivna, att inget spelar någon roll. Men om man tar sig tid och läser på så har man en jättechans att påverka. Vi lever i en speciell tid, har det ganska gott ställt och är fria, med massor av kunskaper och information.

– Ska inte vi kunna skapa en bättre värld med de förutsättningarna? Det är klart att vi kan. Vi har stora visioner, men vägen dit är många små, kloka steg.