Unga behöver få en framtidstro

Sambandet mellan ekonomisk utsatthet och social otrygghet har under den senaste veckan blivit tydligt för myndigheterna i Stockholm. Flera nätter i rad har bilar stuckits i brand och ungdomar kastat sten mot polisen i Husby i Stockholm. I förorterna våndas man av konsekvenserna som kommit ur miljonprogramsområdenas otrygghet. Det har skapats ett förakt mot de myndigheter som sätter sin fot på ”deras” mark.

Media rapporterar om poliser som misshandlas, åverkan på brandbilar och eld som sprider sig från bil till bil. Den stora frågan handlar inte om hur vi ska släcka bränderna och bura in de ansvariga, säkerhetsfrågan hanteras bäst av polis och brandkår. De två stora frågorna vi måste ställa oss handlar om hur vi väljer att förstå det samhällsförakt som uppstår i våra miljonprogram och vilka samhällsområden som behöver stärkas socialt.

Husby brinner och blir en nationell angelägenhet. Myndigheterna agerar aggressivt för att upproret inte ska sprida sig vidare till andra förorter och rädslan sprider sig snabbare än löpelden. Signaler från tjänstemän som dagligen befinner sig i ekonomiskt utsatta områden runt om i Sverige vittnar om en social nedrustning som avviker från den välfärdsmodell som alliansen efter valet år 2010 hade lovat skulle fungera.

I Husby, Tensta och Rinkeby ser vi en tydlig social nedrustning där man har förflyttat och skurit ner på sociala institutioner och skolor.

Förortskulturen som under nittiotalet kunde ge en romantisk bild kring hur man lever i förorterna har blivit aggressivare. Nya generationens kulturutövare uttrycker känslor som kommunicerar frustration, ilska och våldsamheter.

Vilken samhällsbild kommer miljonprogrammens ungdomar att växa upp med och vilket förtroende kommer kommande generationer att ha för det vi kallar välfärdsamhället?

I Kalmar har vi inte i samma utsträckning de problem som skapas i ekonomisk utsatthet och utanförskap i Stockholm, men tillräckligt för att göra det till en gemensam angelägenhet. Oxhagen, Funkabo, Berga, Norrliden och Smedby lider i dag av ett utanförskap som skapar en social otrygghet, med narkotikahandel, kriminalitet, främlingsfientlighet och ett växande samhällsförakt.

Under situationen i Berga fick vi smaka på vilket sätt ett sådant samhällsförakt kan ta sig uttryck i och faktum är att situationen i området har förvärrats kraftigt efter händelserna under 2011.

Denna samhällsbild avslöjar en stor brist i vårt demokratiska arbete och att vi inte fördelar resurser efter behov i Kalmar kommun. Vi måste fånga upp de ungdomar som känner sig fängslade i utanförskap och hjälpa dem med rätt insatser för att kunna få tillbaka sin tilltro till samhället.

Miljöpartiet vill fokusera på den uppenbara ekonomiska och sociala utsattheten som vissa delar av Kalmar lider av i dag och minska den genom att:

Blanda boendeformer där individer med olika ekonomiska förutsättningar bor bredvid varandra.

Öka servicenivån i socialt otrygga områden.

Utveckla medborgarkontorets verksamhet och öppna upp för en större spridning.

Koppla samman kommunala verksamheter, myndigheter och frivilligorganisationer för en större slagkraft i integrationsarbetet.

En viktig del i förebyggandet av social otrygghet och utanförskap är kampen mot främlingsfientliga krafter. Inget av riksdagspartierna har sedan 2010 vågat ta debatten mot Sverigedemokraterna och andra extrema grupper.

Detta kommer vi att ändra på genom att vara en starkare röst för människor som lever i utanförskap, en starkare röst för de som blir utsatta av extremister och vi kommer framför allt arbeta för att skapa ett solidariskt Kalmar där alla känner sig hemma.

Det är dags att på allvar skapa ett bättre samhälle för alla oavsett bakgrund och ekonomisk förutsättning!

Tara Braem (MP)

Jonas Löhnn (MP)

Nicholas Murigu (MP)

Alexander Louhichi (MP)

Stefan Svensson (MP)