Sjukfrånvaron måste sänkas

Peter Karlsson, områdeschef på Försäkringskassan i Småland Sydost Lars-Åke Brattlund, försäkringsdirektör för sjukförsäkringen, Försäkringskassan ,
Sjukfrånvaron ökar snabbt i Sverige, ett faktum som dagens debattörer från försäkringskassan är oroade över. Ett sätt att komma till rätta med problemet, hävdar debattörerna, är att få arbetsgivare och läkare att arbeta på ett annorlunda sätt än i dag.
Foto:ERIK G SVENSSON
Sjukfrånvaron ökar snabbt i Sverige, ett faktum som dagens debattörer från försäkringskassan är oroade över. Ett sätt att komma till rätta med problemet, hävdar debattörerna, är att få arbetsgivare och läkare att arbeta på ett annorlunda sätt än i dag.

"Om länets invånare ska få den välfärd de förväntar sig även i framtiden finns inget alternativ. Vi måste vända utvecklingen, för samhällets skull, men också för individens."

Sjukfrånvaron fortsätter att öka i snabb takt. Försäkringskassan kan påverka sjukfallens längd, men inflödet av nya fall påverkas av faktorer som till största delen ligger utanför vår kontroll. För att nå regeringens mål om ett sjukpenningtal på nio dagar till 2020 krävs därför att arbetsgivare och läkare arbetar på ett annorlunda sätt än i dag och att samhällets inställning till sjukskrivning förändras i grunden.

Inget tyder på att ökningen av sjukfrånvaron som pågått sedan 2010 är på väg att bromsas. Försäkringskassans senaste prognos pekar istället på att sjukpenningtalet på riksnivå hamnar runt 13 dagar år 2020. Den senaste siffran från december 2015 var 10,5 dagar.

Med 11,0 dagar ligger Kalmar län ännu högre. Skillnaderna mellan könen är stora. Kvinnorna i Torsås och Mönsterås är i genomsnitt sjukskrivna cirka 18 dagar om året. Det är mer än dubbelt så mycket som männen. Sjukfrånvaron varierar dessutom kraftigt mellan kommunerna. Högst ligger Högsby med 14,0 dagar och lägst ligger Kalmar med 9,8.

Om det ser tufft ut på nationell nivå, tycks utmaningen alltså vara ännu större i Kalmar. Men om länets invånare ska få den välfärd de förväntar sig även i framtiden finns inget alternativ. Vi måste vända utvecklingen, för samhällets skull, men också för individens.

För samhället innebär utgiftsökningarna inom sjukförsäkringen allt större påfrestningar, såväl för statsbudgeten som för enskilda arbetsgivare. För individen innebär en sjukskrivning ofta ett rejält ekonomiskt avbräck. Och de flesta sjukskrivna människor vill inget hellre än att komma tillbaka till sitt arbete och sin sociala gemenskap.

Sjukskrivningarna ökar snabbt men vi ser lyckligtvis inte samma förändringar i folkhälsa. Detta talar för att det är möjligt att få ner sjukfrånvaron.

Försäkringskassan lovar att kraftsamla i sjukförsäkringshandläggningen. Vi ska ta till vara arbetsförmåga och stödja fler sjukskrivna tillbaka till arbete. Men våra insatser kommer inte att räcka.

Arbetsgivare har unika möjligheter att fånga tidiga tecken på ohälsa och vidta åtgärder för att undvika sjukskrivning helt och hållet. Det är hög tid att de börjar ta både sitt fysiska och psykosociala arbetsmiljöansvar på allvar.

Inom läkarkåren krävs samsyn om när sjukskrivning är en lämplig behandling, men kanske framför allt när det inte är det. Läkarna ska i sina intyg ta ställning inte bara till patientens sjukdom utan också till förmågan att arbeta. Vårt uppdrag är nämligen inte att pröva hur sjuk någon är, vi bedömer möjligheten att arbeta.

Ska vi nå regeringens mål om ett sjuktal på 9 dagar 2020 krävs det att alla berörda agerar. Först då kommer vi gemensamt att lyckas bromsa den ökande sjukfrånvaron.