Annons

Säg nej till gruvjakt i Högsby

Gruvjakten
”Vad är syftet med att svenska staten låter utländska intressen förstöra natur, viktiga livsmiljöer för växter och djur, privat mark, skyddade områden, kära miljöer som älskas och vårdas av dem som bor och visas där?”
Publicerad 17 januari 2019
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Gruvor är något de flesta av oss förknippar med stora anläggningar i norra Sverige. Nu vill ett företag leta efter mineraler att utvinna i Högsby kommun. Ett projekt dagens debattör vill stoppa så fort det går.
Gruvor är något de flesta av oss förknippar med stora anläggningar i norra Sverige. Nu vill ett företag leta efter mineraler att utvinna i Högsby kommun. Ett projekt dagens debattör vill stoppa så fort det går.Foto: Hanna Franzén/TT

Under rubriken ”Ny guldjakt i Småland” meddelade TT i början av januari att ett gruvbolag ansökt om tillstånd hos Bergsstaten att undersöka ett flera tusen hektar stort område i Högsby kommun. ”Bara några mil norrut, i Ädelfors, kan turister försöka vaska guld”, skriver TT och det låter ju gemytligt. Men snarare än gemyt handlar detta om utländska exploateringsfirmor som är ute efter mineraler och som i Sverige funnit ett paradis för sina ekonomiska intressen. Här behöver man inte markägarens tillstånd för att prospektera, man behöver inte ersätta för skador, knappt betala någonting för det man utvinner och det är mycket lätt att få tillstånd av Bergsstaten, den myndighet som ansvarar för landets mineraltillgångar.

Naturhänsyn? Ja, länsstyrelsen och de berörda kommunerna har påpekat att området rymmer höga naturvärden, känsliga biotoper och skyddsvärda miljöer men det återstår att se om det tillmäts någon betydelse, det är nämligen sällan. På Österlen i Skåne pågår just nu en kamp mot ett annat gruvbolag och mot Bergsstatens märkliga prioriteringar. Där agerar lokalbefolkningen. Det måste den göra också i Småland.

Kristina Lundblad, medborgare och deltidsboende i Högsby.
Kristina Lundblad, medborgare och deltidsboende i Högsby.Foto: Privat
”Snarare än gemyt handlar detta om utländska exploateringsfirmor som är ute efter mineraler och som i Sverige funnit ett paradis för sina ekonomiska intressen.”
”Kristina Lundblad, medborgare och deltidsboende i Högsby.”
Annons

TT talar inte om vad gruvbolaget heter. Det heter Rolling Road Resources och drogs igång av en viss Daniel James 2018, detta enligt Plethora private equitys hemsida. Plethora har hemvist i Holland och investerar i projektet. James idé är att ”titta på o- eller underexploaterade områden i det mineralrika landet Sverige”. Syftet med undersökningarna är att ”genomföra aggressiva gräsrotsprospekteringsprogram för att generera signifikanta borr-mål för prospekteringsperioden 2019” (min översättning). Gräsrotsnivån handlar inte om att markägare och lokalbefolkning skulle ha något att säga till om utan om att man på plats i terrängen undersöker stora områden målmedveten och, som de själva säger, aggressivt.

En som fått erfara vad mineralexploatörer innebär i verkligheten är Christer Nilsson. I Skogsaktuellt, i februari 2017, berättade han i ett reportage av Pierre Kjellin att Bergsstaten genom åren gett tillstånd till ett sjuttiotal prospekteringsprojekt på hans marker. Själv har han inte haft ett dyft att säga till om. Bolagen kan sälja sina prospekteringstillstånd vidare och det är fritt fram att förstöra: ”Mängder av hål i marken är långt ifrån de enda spåren som mineralletarna lämnat efter sig i skogen” berättar Nilsson och fortsätter: ”Ett prospekteringsföretag har vid ett tillfälle huggit 1,8 mil traktorväg, vilket motsvarar cirka tio hektar avverkning, genom skogen för 213 borrhål. Detta har bland annat orsakat stam- och rotskador även på många angränsande träd. Vi ska inte tala om alla rostiga borr-rör som står nedslagna i 45 grader och orsakar punkteringar på skogsmaskiner och skador på andra redskap, förutom att de skapar oönskade vatten¬flöden”.

Detta är alltså vad som väntar markägarna i Högsby, Vetlanda och Hultsfred om Bergsstaten ger Rolling Road Resources tillstånd. Man kan undra varför ett sådant tillstånd alls kan påtänkas. Vad är syftet med att svenska staten låter utländska intressen förstöra natur, viktiga livsmiljöer för växter och djur, privat mark, skyddade områden, kära miljöer som älskas och vårdas av dem som bor och visas där – tillstånd inte bara att undersöka utan sedan att bryta malm med alla de skador det innebär och att ta hem mineralerna i princip utan kostnad? Den så kallade mineralavgiften innebär att bolagen betalar 0,2 procent av värdet på det som bryts. Bara det är ett hån mot de fattiga kommuner som nu riskeras att drabbas. I mina ögon ter det sig som rena självskadebeteendet men tillståndsgivande till denna typ av verksamhet är de facto något av en svensk specialitet.

Det finns många topplistor här i världen och en av dem, kanadensiska Fraser Institutes, handlar om Mining Investment Attractiveness. Den listar alltså i vilka länder gruvbolag kan göra störst vinster. 2014 låg Sverige etta. Nu har vi glädjande nog sjunkit till en sextonde plats. Plethora framhåller den excellenta lagstiftningen i Sverige som ett motiv för sin investering i det bolag som vill ut i de småländska markerna och borra, skövla och schakta.

Jag uppmanar alla som bor i de berörda kommunerna, och alla i landet som värnar om naturen att skriva till Bergsstaten och uppmana dem att inte medge tillstånd för detta horribla projekt. Adressen är mineinspect@bergsstaten.se Det är bråttom. Bergsstaten ska fatta beslut före månadens slut.

Kristina Lundblad, medborgare och deltidsboende i Högsby.

Annons
Annons
Annons
Annons