"Kulturen behövs för utvecklingen"

Debatt Artikeln publicerades

Vad som hände i Vara var att vi vågade tänka annorlunda eftersom vi inte längre hade något att förlora.”

Vara kommun har cirka 16 000 invånare 2012. Kommunledningens strategiska nyckelfråga som man länge sökt svar på är: Vad gör en landsbygdskommun på västgötaslätten när avfolkning hotar? I den nyligen utkomna Vinnovarapporten om innovativa kommuner lyfts kulturens betydelse fram för att utveckla kommuner med Vara som exempel som vi kan dra lärdomar av.
Bakgrunden är att Vara kommun var en av många små landsbygdskommuner i mitten av 1990-talet som hotades av utflyttning och en radikal minskning av arbetstillfällen. Kommunchefen Gert Norell berättar i boken Måste innovationer vara av metall?: ”Vad som hände i Vara var att vi vågade tänka annorlunda eftersom vi inte längre hade något att förlora. Det gjorde att vi vågade ta tjuren vid hornen och inleda omstruktureringen av hela kommunens ekonomi. Dessutom tog vi itu med de organisatoriska frågorna”.
När de blickade framåt, blickade de mot Holstebro i Danmark som lyft genom att satsa på kultur. Denna omvärldsspaning ledde fram till en satsning på kultur som betraktades som framtidsinriktad. Man ansåg att den hjälper unga människor att växa, berör alla sinnen och påverka intellektet på ett positivt sätt och att kulturen var en nyckel till utveckling, och kunde ge den stimulans som behövdes. Satsningen på kultur har innehållit flera olika delar:
Ett helt nytt och modernt konserthus invigdes 2003, ihopbyggt med Lagmansgymnasiet. Det används såväl för konserter (flest i hela Sverige) och andra kulturevenemang, som för konferenser av olika slag. Här finns plats för 500 personer och man har cirka 50 000 besökare per år. Konserthuset blev något av en symbol för att ingenting är omöjligt.
Kommunen förbereder en satsning på ett konsthus som kan hamna vid sidan om Konserthuset.
Musikskolan för de unga blev kulturskola och man anställde bildlärare samt dans- och dramapedagoger.
Kommunen anlitade tio kulturarbetare från Skådebanan i Västra Götaland till projektet Genklang Vara, som gick ut på att få anställda i skolor, bibliotek, socialförvaltning och vatten- och avloppsverket att se och tänka nytt.
Kommunchefen Gert Norell förklarar nyttan med att kommunanställda möter musiker och konstnärer: ”Om det kommer in en musiker på socialförvaltningen som inte vet någonting om hur man jobbar där då uppstår naturligtvis fruktbara dialoger. Att vi blev ifrågasatta satte i gång vår kreativitet och lärde oss att hitta nya lösningar på tidigare problem. Det kunde handla om frigörande aktiviteter för att i verksamheten våga pröva något nytt eller för att lösa upp konflikter inom personalgrupper”.
Insatsen utvärderas och det konstaterades att det i längden inte räcker för organisationer att finslipa det som man redan kan, utan man måste få med även förnyelse och kreativitet – och där hade kulturarbetarna en viktig uppgift att fylla.
Kommunalrådet Jan Erik Vallin uttrycker det som att ”dagens Varabor har vuxit med två centimeter. Varaborna har rätat på ryggen och är stolta över varifrån de kommer.”
Det socialdemokratiska oppositionsrådet Marianne Wirén ser positivt på utvecklingen: ”Här kan man göra allt, inga idéer är för tokiga. De strategiska dokumenten arbetar vi fram tillsammans. Man vågar tänka nytt och kan vända och vrida på saker, både med partikamrater och med företrädare för partierna som har majoritet i fullmäktige. Det kommer fram fler tankar och det blir bättre beslut på det sättet. Det finns väldigt lite prestige. Vi känner att vi kan påverka även fast vi är i opposition och vi kommer längre så här än om vi bara slåss. Alla är vi ju också valda för att få fram någonting som är bra för invånarna”.
Lärdomar om att våga tänka nytt, ”Vara vågar”, kulturens kraft, och konsensus är viktiga också för oss i regionen och speciellt i Kalmar och Mörbylånga kommun inför nya kulturhusbyggen.

Lars Lindkvist,
Professor vid Ekonomihögskolan, LNU. Redaktör (tillsammans med Lisbeth Lindeborg) för antologin Kulturens kraft för regional utveckling.