Finns djurskydd och miljöhänsyn i dessa djurfabriker?

Debatt Artikeln publicerades

Under det senaste året har vi kunnat ta del av skildringar i massmedia om hur multinationella och andra företag nu satsar på storskalig djuruppfödning.

I det forna östblocket, bortom fungerande djurskydd och miljötillsyn, byggs gigantiska djurfabriker upp, där det endast handlar om att producera kött och ägg till absolut lägsta kostnad.
I boken "Döden i grytan" beskrivs hur dessa gigantiska djurfabriker konkurrerar ut i stort sett all småskalig djuruppfödning inte bara i Sverige utan i hela Europa.
I programmet "Dokument inifrån - Vårt grisiga hav" som sändes i TV i våras, funderar en rysk styrelseordförande för en värphönsanläggning med 2 800 000 höns om "Dagens höna är en levande organism eller strängt taget bara en biologisk mekanism". Poldanor som är en av Europas största svinproducenter och som finns i nordvästra Polen skriver själva på sin hemsida att de har anläggningar med 15 000 – 17 000 svin. I Ryssland och Ukraina finns ännu större anläggningar med obefintlig kontroll.
Det är just i dessa uppfödningsanläggningar, där tiotusentals djur lever tätt sammanpressade, som perfekta miljöer skapas för spridning av både nya och gamla bakterier och virus. Eftersom miljön är så tuff, så måste en omfattande medicinering av främst antibiotika ske. Denna djurhållning kan till exempel vara en viktig förklaring till att sjukhussjukan spridit sig snabbt utanför sjukhusen och att de nya varianterna av tarmbakterier fått fäste i stora delar av världen.
Den mest kända multiresistenta sjukhussjukan MRSA fanns 2009 hos djur i 17 av EU:s 24 länder. Enligt en EU-rapport är det möjligt att MRSA kan smitta via maten, då man påträffat samma varianter hos svin och människor. Eftersom mycket fläskkött importeras från just dessa länder kan det innebära att smittrisken är hög även här.
Den svenska importen av fläskkött har trefaldigats från 2002 till 2010. Sedan dess har importen ökat ytterligare, eftersom vi vet att över 100 svenska grisuppfödare har stängt sina stallar i år. Polen är det land som ökat exporten till Sverige allra mest, från 3 ton till 1150 ton 2010. Det är känt att polska slakterier köper upp grisar från bl.a. Ukraina.
I programmet Vårt grisiga hav beskrivs de enorma miljöproblem som uppstår vid dessa jätteanläggningar, eftersom det inte finns spridningsarealer lagras och dumpas gödsel på ett sätt som gör att det rinner ut i vattendrag och till slut når Östersjön.
Sätten att pressa produktionskostnader och slaktkostnader tar sig olika former. Inom EU har det konstaterats att de undantag som finns i vissa länder för halal- eller kosherslakt, s.k. ritualslakt av religiösa skäl, missbrukas.
I vissa EU-länder slaktas så mycket som 75 % av nötkreaturen utan bedövning. Vi har nog alla sett de stämningsfulla reklambilderna över fridfullt betande irländska kossor på de gröna ängarna. Något man inte talar om är att mer än var tredje irländsk kossa slaktas utan bedövning.
I Sverige är det förbjudet att avliva djur utan bedövning. Slakt utan bedövning sker genom att strupen skärs av på fullt medvetna djur som sedan får förblöda. En fransk kartläggning visade att det kunde ta upp till elva minuter innan panikslagna och fastspända kor dog av blodförlust. I genomsnitt tog det 4 – 5 minuter.
I Sverige har vi förmodligen världens bästa djurskydd. Men vi måste också införa en ursprungsmärkning som gör att konsumenterna kan se vad de köper. Kommuner och landsting måste ha möjligheter att ställa krav på att kött och ägg har producerats med en djurskyddsnivå som motsvarar de svenska kraven.
Är det endast priset som skall avgöra, då kommer vi i framtiden ha världens bästa djuromsorg, men produktionen sker på andra håll i vår värld bortom fungerande djurskydd och miljötillsyn.

Anders Andersson, oppositionsråd (C)
Ingemar Einarsson, kommunstyrelsen (C)
Bodil Wahlgren, kommunstyrelsen (C)
Ann-Cristin Fredriksson, politisk sekreterare (C)