Det är skillnad på att ge omsorg och sälja bilar

på debattinlägg om vinster i välfärden, publicerat 13 mars

Eilon Fransson tycker att ge vård och omsorg är jämförbart med försäljning av bilar. Det låter stolligt men dylika liknelser är ändå vanliga i debatten om vinster i välfärden.

Fransson utgår från att välfärden är en vara eller tjänst vilken som helst. Detta visar tydligt hur lite Fransson förstår vad välfärden egentligen handlar om; grundläggande mänskliga behov, omtanke och respekt, tillit i blottlagd skröplighet och svaghet. I motsats till en marknad är själva idén med välfärden att den ska vara rättvis och solidarisk.

När det gäller att köpa en bil kan kunden enkelt välja mellan olika företag och modeller, provköra och bedöma bilens kvalité. Är man inte nöjd kan ångerrätten användas. Välfärden fungerar inte på detta sätt. Att på förhand göra bedömningar av kvaliteten och välja mellan olika utförare är praktiskt omöjligt för en sjuk eller äldre människa. En misslyckad operation eller skolgång kan inte smärtfritt repareras likt en reklamation av en defekt bil. Vård i livets slutskede erbjuder bara en chans för ett värdigt farväl.

Fransson och jag har olika roller och lojaliteter. Han är regionchef i lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv. Jag är sjuksköterska med många års erfarenhet inom vård och omsorg. Hans jobb är att försvara välfärdsbolagens begär efter mer pengar. Mitt ansvar är människorna i behov av välfärden.

Fransson och hans VD-kompisar i Academedia, Attendo, Capio med fler gynnas ekonomiskt av den lukrativa välfärdsmarknaden. Vi på golvet får ta konsekvenserna av att skattepengar omvandlas till fantasilöner, bonuspaket och vinstutdelningar. Trots detta pratar chefslobbyisten Fransson om "att få se verkligheten ibland skadar inte." Det blir lite magstarkt.

Skattepengar avsedda för barn, sjuka och äldre ska gå till just dem. Inte till privata konton i skatteparadis. Vänsterpartiet vill skapa en välfärd att lita på. Gnidna affärsmän och Svenskt Näringsliv passar inte in i den framtiden.