Demokrati växer inte på träd

Tomas Arvidsson

Artikeln publicerades 29 mars 2017.

Nu har kommunens politiker och tjänstemän äntligen avgjort frågan om platanerna på Norra Långgatan i Kalmar. Frågan är i och för sig väsentlig, men rymmer en ännu viktigare dimension. Den avslöjar naket och pinsamt det folkförakt som präglar kommunens ledning.

Stadsarkitekten Strimfors och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Adolfson talar om riksintresse och kulturvärden. Stadsarkitekten, som har räknat träden på Kvarnholmen (!), påpekar att "Kalmar är en av Europas bäst bevarade renässansstäder. Det är viktigt att slå vakt om den miljön."

Så säger han om 17 plataner. Skojar karln med oss?

Samtidigt bygger man ett antal betongkolosser för universitetet i Kalmars gästhamn. Samtidigt vill man bygga ett hotell som effektivt stänger igen den sista skymten av hav och slott. Samtidigt uppdrar man åt en konsultfirma i Stockholm att tycka till om hotellbygget i Kalmar. Den första konsultfirman tyckte inte om det, så kommunen betalade fakturan och letar upp en ny firma som ska tycka som kommunen. Om man håller på tillräckligt länge och satsar tillräckligt mycket skattebetalarpengar så kommer man till sist att hitta någon som nickar och skickar räkningen.

Vi håller på att lära oss att det är meningslöst att protestera mot den kommunala ledningens maktfullkomlighet. Den lärdomen är egentligen både viktigare och sorgligare än frågan om de 17 platanerna. Men det begriper inte beslutsfattarna.