Annons

Åsa Strandberg: ”Höns bodde väl inte i burar?"

Den första känslan är ett torrt, svalt prassel mot underbenet. Något blankt, men ändå matt stryker förbi. Det är alldeles ljudlöst i sin rörelse. Snart kommer det tillbaka, som om det letade efter något där runt mina bara fötter under trädgårdsbordet. Tystnad och sedan kanske ett litet ljud av något som kliver omkring i gräset. Tveksamheten och sökandet är avklarat, och sätts först en, sedan två kalla och beniga fågelfötter på min vrist.
Publicerad 21 februari 2015
Annons
Annons
Annons
Annons