Bäst just nu: Tonåringar på rymmen

Tv-serie: "The End of the F***ing World". Säsong 2, Netflix.

Den första säsongen om de missanpassade rymlingarna James och Alyssa blev något oväntat en stor hit; ingen verkade ha förutsett att seriens blandning av misantropisk tonårsleda, avig charm och kolsvart humor skulle slå an en ton hos en bred publik.

Nu är de tillbaka, och det är fortfarande omöjligt att inte bedåras av de undertryckta känslostormarna och den trotsiga vuxenrevolten. Den här gången kompliceras deras irrfärder på den engelska landsbygden ytterligare av Bonnie, en inte helt mentalt stabil ung kvinna som vill hämnas efter det blodiga klimaxet i säsong ett.

Tack vare att serien är föredömligt kort - åtta 20-minutersavsnitt – är spänningen hela tiden på topp.

Markus Pedersen

Bok: ”Svartstilla”. Av: Susanne Skogstad.

I Susanne Skogstads bok "Svartstilla" drabbas läsaren omgående av en äldre kvinnas sorg. Hennes make sedan många år, som var ljuset mot hennes mörker, har lämnat jordelivet. Kvar finns hon, deras tre vuxna barn och det kvinnan kallar svartstilla - ett sinnestillstånd hon utan sin make inte klarar att hålla ifrån sig.

Norska Susanne Skogstad skildrar en djup och förlamande sorg, vuxna barn som inte kan hantera sorgens bråddjup och en vardag som kvinnan inte längre mäktar med.

Susanne Skogstad skriver rakt på sak men ändå poetiskt. Det är vackert och hjärtskärande. Det är läsning som berör och som ger en djupare insikt i hur sorg och depression kan ta över en människa fullständigt.

Kim Ustamujic Johansen

Scenkonst: ”De obehöriga”. S:t Paulskyrkan, Stockholm. Spelas till och med den 7 december.

Halloween är visserligen över, men varför inte fortsätta i samma anda med ett krypande drama av skräckmästaren John Ajvide Lindqvist? I en gammal metodistkyrka vid Mariatorget i Stockholm utspelas detta platsspecifika drama om fördomar och rädsla för det okända. Det yttre hotet är hela tiden närvarande i en lika kuslig som absurd satir över en samtid där det handlar om att klättra på yrkes- och bostadsmarknaden samt ta Stesolid före yogapasset för att kunna stressa av.

En ensemble med bland andra Leif Andrée, Peter Andersson och Ann Petrén briljerar som komiska samtidskarikatyrer och andra akten landar i en oviss och träffsäker apokalyps.

Anna Hedelius

Jag är barnsligt förtjust i två saker. Jullåtar som inte låter som julsånger brukar låta och artister som sjunger sina egna namn.

Timo Räisänen och Hennings purfärska låt, Två vise män, innehåller båda ingredienserna. Texten tar avstamp i en blöt julaftonskväll, där de tillsammans rumlar runt på Göteborgs gator.

Det här är en ljuvlig liten pärla till låt, där Hennings drivna Mark Knopfler-gitarrspel gifter sig gudomligt med den vindlande, växelsjungna texten, som kulminerar när Henning sjunger: ”Och vi hörde hur stadens klockor slog för ännu en dag, när vi stod där...Timo Räisänen och jag”.

Ett soundtrack för julen 2019.

Christian Gustafsson

<iframe src="https://open.spotify.com/embed/track/6Muh3jjrK0qvqUI0nWk2Ym" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true" allow="encrypted-media"></iframe>

Bok: "En fri agent". Av: John le Carré.

En del trodde att spiongenrens mästare John le Carré hade gjort sitt när det kalla kriget blev ljummare och Berlinmuren föll. Men le Carré har ständigt hittat nya konflikter att spinna sina sinnrika intriger kring, i Mellanöstern och i det sammanfallande Sovjetunionen för att nämna några exempel.

Hans senaste roman "En fri agent", översatt av Hans-Jacob Nilsson, hemmahörande i Stacketorp på Öland, utspelar sig i dagens Europa.

Nat närmar sig 50 och går mot slutet av sin karriär som agent i fält. En dag möter han den unge Ed, som (precis som le Carré själv) är rasande på Brexit - och på Trump.

Det ena leder till det andra och snart befinner sig Nat ute i världen igen.

Mikael Hagner

Tv-serie: ”Stranger Things”. Säsong 3, Netflix.

Världen över har "Stranger Things" gjort succé. I somras kom den tredje säsongen, men först nu har jag tagit tag i denna skräckis i light-version. Normalt sett tycker jag inte att det är så intressant med geggiga monster, parallella universum och hemliga vetenskapliga experiment, men det måste erkännas att i den här serien blir det oemotståndligt.

Musiken, Winona Ryders neurotiska uppsyn, barnen som spanar efter sovjetiska spioner och superråttor på köpcentret - det blir mysrysigt på rätt sätt. Mina favoriter i persongalleriet just nu är duon ungdomar som jobbar på glassbaren i det nybyggda köpcentret och den lille tandlöse killen som kommit spionerna på spåren.

Emma Arenius