Åter till SD-rötterna
Hoten mot de fria samhällssfärerna har länge kommit från vänster. Det är vänsterkrafter som har hävdat att det privata är politiskt. De försvarade den stora staten, det är från dem kraven alltid kommit på att de fria samhällssfärerna - som kulturliv och kyrka - ska påverkas av ökat politiskt inflytande.
Nu hörs förespråkarna för en större stat som påverkar kulturen, för mer politisk maktutövning och mindre frihet för fria institutioner från ett annat håll antiliberalt håll; Sverigedemokraterna.
När partiledaren Jimmie Åkesson talar om att radiokanalen P3 skulle läggas ned, om han var radiochef, åskådliggörs denna underskattade dimension av populisternas och nationalisternas politik.
Det är fullt legitimt att förorda ett smalare public service med större fokus på nyheter, kultur och barnprogram. Men uttalandet om ”skitkanal” är något annat. Det är ett ogillande av den redaktionella friheten och en påminnelse om att de populistiska krafterna ser public service-bolagen som institutioner som ska styras och kontrolleras.
Sverigedemokraterna har under valrörelsen stärkts av opinionssiffror inte alls - som många trodde när partiet vann proteströstare på grund av migrationspolitiken - inte normaliserats. Partiet har tvärtom blivit mer renlärigt.
Det borde inte förvåna. Sverigedemokraternas populistiska ideologi bygger på motsättningen mellan folk och elit. Bara SD-företrädare kan utgöra folkviljans sanna uttolkare. Den utgångspunkten rättfärdigar maktutövning över public service, Svenska kyrkan eller kulturlivet. Hållningen saknar liberalernas eller konservativas förståelse för institutionernas egenart och respekt för dess självständighet. Kultur omvandlas till ”svenska” sedvänjor som ska försvaras. Med liv och lust ställer Sverigedemokraterna upp i kyrkoval för att aktivt styra och leda.
Som visats under veckan, där partiets krav på att avskaffa dubbla medborgarskap uppmärksammats, omfattas heller inte hela den svenska befolkningen i begreppet folk. Stora grupper exkluderas och får inte ens möjlighet att bli medlemmar. Även dörrarna till gemenskapen stängs. Länge talade SD om att ”fel” personer kom som migranter. Nu ska inte ens kvotflyktingar ges asyl.
Sverigedemokraterna brukar angripas för sin historia. Men den som tror att väljare avskräcks av partiets historia har missförstått SD:s framgångar. Det är politiska misslyckanden när det gäller migration, integration och en känsla av att svenska politiker länge lagt stor kraft på mindre meningsfulla symbolfrågor som fått väljare att vilja ge makten en knäpp på näsan.
Men om Sverigedemokraterna länge försökt sälja in bilden av att partiet ser den danska eller norska migrationspolitiken som ideal visar den senaste tidens utspel att inspirationen i allt högre grad kommer från Ungern och Polen.
Tidigare har Åkesson kritiserat den ryske presidenten Putin. Nu svarade han nu pass på frågan om han föredrog Putin eller den franske presidenten Macron.
Den som antog att SD i takt med en större väljarkår skulle ta ställning för ett starkt militärt skydd av Sverige, tillsammans med vännerna i Nato, fick helt fel.
Radikaliseringen i fråga om public service och synen på medborgarskap kommer samtidigt som kravet på utträde ur EU skärps.
Det är ett förslag som skulle slå hårt mot SD-starka valdistrikt inte minst i Kalmar län. För exportföretagen i Oskarshamn, Mönsterås och Emmaboda vore ett utträde ur gemenskapen förödande. Det skulle slå hårt mot välståndet i just det Sverige som SD säger sig företräda - de grupper som skulle gynnas av partiets förslagna skattesänkning på bensin lever och bor ofta på orter där industrin utgör basen.
Sverigedemokraterna har stärkts i opinionen medan de orienterat sig bort från sina rötter. Nu tycks partiet vara så stort och så självsäkert att det inför valet vänder åter till rötterna.
