Vårsalongen åter på Liljevalchs

"Äntligen hemma", utbrister Mårten Castenfors, chef på Liljevalchs i Stockholm, innan han stegar ut över museets nyfixade golv. I två år har lokalerna renoverats och utställningen har varit på tillfälligt besök i Stockholms centrum. Nu är renoveringarna så gott som klara. Och bland 2 425 ansökningar har 137 deltagare valts ut.

Underfundig humor

Nordiskt vemod brukar prägla delar av Vårsalongen, och gör så även i år med bland andra Björn Lindstens stämningsfulla landskap i moll. Men ett av årets kännetecken är annars en underfundig ton, som materialiseras i exempelvis prillor av päronträ och hunden Rolf med bister uppsyn, tillverkad av strumpbyxor.

Flera djur dyker upp på utställningen, från Ann Fristedts små tovade hundar till Simon Fergins enorma virkade kanin med en morot eller Therese Isabelle Olssons odefinierade varelser "Delar av dem". Påfallande många av dem är gjorda med textila tekniker.

Fler objekt

Måleriet får överhuvudtaget konkurrens i år, av en rad olika objekt. I "Ett år av yoga" intar 365 keramikfigurer olika yogapositioner. En gräsklippare gjord av glasspinnar står i ett hörn och detaljrika pappersskulpturer tronar i utställningens ljusaste rum - samt en dörr med utkarvade mönster.

Inte politiskt

Att det är valår märks dock knappt alls. Ett verk som kan läsas med politiska ögon är visserligen Bea Szenfelds "Station 5", som består av handklippta versioner av barn som ligger ner. Vissa kanske tycker de är gulliga. Mårten Castenfors tänker i stället med obehag på Medelhavet och små kroppar på en strand.

Ett verk med politiska ambitioner är Ylva-Li Ahlströms "Looking back" med en kvinna klädd i heltäckande burka där ögon är tryckta på tyget. Love Frisendahl har också lyft in samtiden i miniatyr med "Vardagens arkitektur", där en liten byggnad med graffiti påminner om förortens estetik.

Att utställningen tillåts spreta är vad Mårten Castenfors tror gör att den tilltalar så många. Här finns ingen tydlig linje - allt är möjligt är den tydligaste trenden.

TT