Filmrecension: Naken i Normandie

De dyker upp ett par om året, de franska komedierna där arbetarklass och borgerlighet krockar och alla lär sig en läxa. Den här gången handlar det om ett litet bondesamhälle i Normandie där lantbrukarna går på knäna. Priserna på deras produkter sjunker och varken regeringen eller pamparna i Bryssel tar sitt ansvar. Räddningen kommer i form av en arrogant amerikansk fotograf.

Han påstås vara en stor konstnär trots att han bär namnet Newman (spelad av Toby Jones). Newman är världsberömd och vill nu fota av hela byn utan kläder på ett fält.

Borgmästaren Georges Balbuzard (spelad av François Cluzet från storfilmen "En oväntad vänskap" med liknande klasskrockstema) försöker övertyga bönderna om att kollektiv nakenposering är det enda sättet att få medial uppmärksamhet till bygdens problem.

Det blir krångligt. Slaktaren vill inte att hans fru ska posera naken, någon annan skäms för snoppen och en tredje vill inte släppa gammalt groll över markägarskap. Käpparna i hjulet är många och också ointressanta.

Vi får en inblick i flera medlemmar av ortsbefolkningens liv, orelaterat till huvudberättelsen. En märklig sidohistoria handlar om en parisisk designer med privat helikopter som vantrivs i den lilla orten. Det gör även hans tonårsdotter, som får vädra sitt missnöje i en voice over. Sensmoralen antyder att stadsfolk bör stanna i staden, vilket är mindre provocerande än den röriga berättarstrukturen.

Skämten är av typen "Vi håller på att inseminera kossan, här är tjuren" (håller upp en pipett), och ger en milt stereotyp bild av den franska verklighetens folk.

På något sätt lyckas "Naken i Normandie" vara stundtals medryckande i all sin löjlighet. Cluzet i rollen som den socialistiske borgmästaren är behållningen. Även ett sidospår där en ung fotograf och en fabriksarbetare blir förälskade är tämligen välspelat.

"Naken i Normandie" har små ljusglimtar, men ingen solidaritet i världen kan få mig att sätta ett högre betyg än en tvåa.

TT