Julbordet som försvann

Febern har stigit till otäcka 39 och kåvepeninen tar inte. Det är jobbigt, men inget jämfört med julbordet jag ikväll missade på Sandra. Frun tog så klart chansen att glufsa i sig medan jag låg här hemma på fasta i och med att halsflussen spränger, sen ringde hon och beklagade sig över att jag inte kunde följa med för det var det största hon sett, med allt gotteri jag kunde tänka mig. Den enda trösten är väl att det inte direkt lockar med käk nu, men jag vet ju hur ett julbord ska tas i friskt tillstånd. Så jag har lovat mig själv ett julbord senare i höst. med ett bord för en, bara jag, ett ljus, en must och rejält med mat.

Varit vaken i kvart, dags för sängen