Värdig vinnare - men Sörenstam är bäst

Det brukar vara relativt ovisst vem som ska få Bragdguldet.

Särskilt år när Sverige haft många och stora internationella framgångar. Juryn har ett hopplöst jobb att jämföra äpplen med päron, kvinnor med män och idrotter med andra idrotter.

Det här året fanns fler vettiga kandidater än på mycket länge - Christian Olsson, Peter Forsberg, Annika Sörenstam och Anja Pärson för att nämna några.

Ändå kändes valet så klart på förhand, så enkelt att förutsäga.

Det är som om Carolina Klüft prenumerrerar på samtliga utmärkelser som går att få.

Vänta bara till idrottsgalan, då blir det både Jerringpris och årets utmärkelser i ett antal olika klasser.

Och det går inte att protestera heller - om man nu skulle vilja det.

Carolina Klüft gjorde allt vad vi kunde förvänta oss av henne och förbaskat mycket mer än så.

Växjötjejen stod, utan allt tvivel, för en strålande idrottsprestation när hon i suverän stil tog hem sitt andra VM-guld för säsongen i Paris.

Det var stort att följa "Carros" väg mot guldet, hur hon krossade Eunice Barber, hur hon slog rekord på rekord på rekord. Och framförallt imponerades jag av hennes iskyla i sista längdhoppet.

Carolina Klüft har alla egenskaper en världsstjärna behöver - talang, vilja, ödmjukhet, vinnarskalle, rätt personer i sin omgivning.

Dessutom har hon en enastående utstrålning, ett sätt att ta sig an media, medmänniskor och tillvaron i allmänhet som går rakt in i hjärtat på oss.

Lätt att förstå Bragdjuryns beslut alltså.

Fast jag måste nog erkänna att jag trots allt känner mig lite konfunderad.

Jag har varje år lika svårt att förstå huruvida Bragdguldet går till den som har stått för den enskilt mest bragdartade idrottsprestaionen, eller om den går till den bäste idrottsutövaren under året.

I utgångsläget lutar jag åt det första alternativet och med Carolina Klüfts rekorduppvisning och längdhoppsnerver under Paris-VM är då valet av Klüft som medaljör självklart.

Men sedan läser jag juryns motivering: "För dubbla VM-guld vunna med magnifik mångsidighet, styrka i kris och inspirerande glädje".

Motiveringen betonar Klüfts mångsidighet och hennes starka säsong som också innefattade ett inomhus-guld.

Och plötsligt så håller jag inte med Bragd-juryn längre.

Ska vi snacka bästa idrottare alla kategorier så är Carolina Klüft nämligen bara tvåa på min ranking.

Visserligen kanske inte Annika Sörenstam visar samma inspirerande glädje som Carolina Klüft, men som idrottare vill jag nog hävda att hon, än så länge är bäst att tillägga, är strået vassare. Sörenstam är obestridd världsetta på damsidan.

Hon har i år, i en hårdnande konkurrens, vunnit två av fyra majors, en rad andra tävlingar och dessutom visat att hon inte gör bort sig mot manligt motstånd på absolut högsta nivå.

Det är som sagt inte lätt att jämföra äpplen och päron och jag vill inte påstå att Bragdguldet har hamnat i orätta händer.

Carolina Klüft är en värdig Bragdmedaljör.

Icke desto mindre är Annika Sörenstam vår bästa idrottare alla kategorier.