"Jag har jobbat hårt för att passa in"

LARNACA BAY

(Barometern-OT:s utsände)

Stranden i Larnaca Bay är inte rensad. Visserligen har turisterna från norr skickat sina förtrupper, men det dröjer ännu minst en månad till den stora invasionen.

Tången ligger kvar, stranden är skitig och de flesta barer är igenbommade. Kundkretsen är ännu för liten.

När vi vandrar längs vattnet tillsammans med Fabio Augusto känns Cobacabana i Rio, med sitt folkmyller och sin fotboll, ganska avlägset.

Men Fabio är brasse, och brassar trivs på stranden.

- Jag har faktiskt varit här förut, säger Fabio. Vi var på läger här när jag spelade i Ryssland. Vi bodde till och med på samma hotell.

Strandfotboll

Vintern har Fabio Augusto tillbringat på Rio de Janerios soldränkta och finkorniga stränder. Han har spelat strandfotboll och styrketränat.

- Leonardo brukar alltid samla några gamla kompisar för att spela välgörenhetsmatcher för de fattiga. Det brukar vara jag, Djalminho, Bebeto, Jorginho, Mazinho, Romario och några till. Men Romario får hundratusentals kronor för att spela, säger Fabio och skrattar.

Är man superstar så är man. Romario fyller 40 nästa år men spelade så sent som i höstas för Fluminense - när han dök upp, vill säga. Lika ofta tillbringade han tiden med sina polare, och som nybliven clubägare i Rio tar nöjeslivet stor tid.

Nu ryktas det dessutom att VM-hjälten från 1994 ska spela amatörfotboll med Socrates i England.

- Folk tycker kanske att han borde slutat med större värdighet, men han är en stor stjärna i Brasilien och folket älskar honom för alla hans mål i landslaget, säger Fabio.

Många av Fabios kompisar har haft stora karriärer både

i landslaget och i Europa. Trots att Fabio varit i nivå med dem som spelare fick han aldrig chansen att ta det stora klivet över Atlanten, till Europa och de stora pengarna.

- Visst hade jag anbud. När jag spelade i Atletico Mineiro kom representanter för Atalanta och började förhandla. Men klubbägaren krävde fyra gånger mer betalt för mig än han sagt från början. Det blev inget, berättar Fabio.

Under tiden i Corinthians var han livegen under ett fyraårskontrakt. Klubben ägdes av en bank och de släppte inga spelare till Europa. Fabio fick stanna i Brasilien.

- Men jag har haft det bra där. Jag har spelat i de största klubbarna och med många stora spelare. Förbundskaptenen Mario Zagallo tog ut mig till Brasiliens 20-mannatrupp när vi skulle möta Jugoslavien eller om det var Tjeckoslovakien. När truppen bantades till 18 man fick jag och Amoruso (senare storstjärna i Borussia Dortmund och Werder Bremen) kliva av. Det kändes tungt.

Slog i genom i Flamengo

Genombrottet för Fabio Augusto kom annars i klassiska Flamengo. När han som tonåring kom till klubben hette stjärnorna i laget Zico och Junior - spelare som var idoler för en hel fotbollsvärld, inte minst för Fabio.

- Zico var Gud för oss. Han var en fantastisk spelare och en människa som betytt mycket för många spelare, säger Fabio.

- Dessutom brukar man säga i Brasilien att man inte är någon riktigt stor fotbollsspelare förrän man spelat i Flamengo.

1992, som 19-åring, fick han göra sin debut på klassiska Maracanastadion mot Corinthians. 150 000 åskådare trängdes på världens största arena och Fabio fick hoppa in efter en kvart när Flamengos storstjärna Casagrande blev skadad.

"Väldigt stort"

- Det var väldigt stort.

Som 22-åring köptes han till Atletico Mineiro för 1,5 miljoner dollar - en rejäl summa i Brasilien på den tiden.

- Då kände jag att att jag var etablerad i brasiliansk fotboll, folk började veta vem jag var. Men det har alltid funnit problem i många klubbar och jag var omogen när jag skulle skiva kontrakten. Ofta var det problem med lönerna och det var svårt att bli såld.

Först som 30-åring fick Fabio chansen att komma till Europa. Det var sista chansen att tjäna pengar utomlands och han skrev på för ryska Chernomoretz. En liten klubb, men med en ägare som drömde stora drömmar. Tiden i Ryssland blev en katastrof. Klubben fick snart stora ekonomiska problem och familjen Augusto trivdes inte alls.

Räddningen ur misären blev Nanne Bergstrand. KFF-tränaren träffade Fabio på sin resa till Rio i november 2003.

- När han sa att han var tränare för en svensk klubb som hette Kalmar ville jag inget annat än komma dit efter det som hänt i Ryssland. Och vi trivdes direkt i Kalmar. En fin stad och en välskött klubb.

Förra säsongen började lite trevande för Fabio, men framåt sommaren lossnade det ordentligt. Under en period var han förmodligen allsvenskans bäste spelare.

- Fotbollen i Sverige är mycket annorlunda mot i Brasilien. Det är svårt att anpassa sig och det finns många bra spelare som aldrig lyckas här. Jag har jobbat hårt för att passa in i systemet - men det går bättre och bättre och jag är ganska nöjd med min säsong förra året, säger han.

Det som ändå solkade intrycket var slagsmålsincidenten i matchen mot Malmö FF i oktober.

- Jag har lagt det där bakom mig nu. Jag har tittat på matchen i repris på video och där ser man tydligt att det var han (Joseph Elanga) som slog först, säger Fabio.

Den här säsongen har han tänkt sig vara lugn och koncentrerad. Nu har han dessutom familjen på plats i Kalmar vilket var ett krav från hans sida för att förlänga kontraktet med KFF ytterligare ett år.

Återstår bara att se vilken roll han får i laget. I fjol fungerade han bäst som släpande forward, och Nanne Bergstrand har börjat matcha honom i samma roll nu också trots att han egentligen är mittfältare som haft en fri roll i sina tidigare klubblag.

- Fabio är en fantastisk spelare som i vårt sätt att spela kommer bäst till sin rätt bäst i en central offensiv roll. Men vi har även använt honom på en ytterkant, säger Nanne Bergstrand.

"Minst lika bra"

Fabio Augusto tror på en fin säsong för Kalmar FF i år också.

- Jag tror vi är minst lika bra som förra säsongen. I laget har vi som mål att förbättra femte-platsen och det är inte alls omöjligt. Vi lever under press och det måste vi klara av.

Vad som händer efter säsongen vet han inte, men han tror att det kan bli ett par säsonger till på toppnivå.

- Kroppen känns okej, det är i huvudet det börjar kännas lite tungt. Jag planerar inte så mycket för framtiden utan tar en dag i taget. Jag hoppas att jag kan utbilda mig till agent i framtiden och hjälpa unga spelare i deras fotbollskarriärer. Det är min dröm i alla fall.