"Jag ber till Gud att det ska gå bra"

IFK-anfallarna Johanna Arvidsson och Lina Malmberg dras med varsin knäskada av den allvarligare sorten. Operationer väntar och tränaren Spiros Toulikas räknar inte med duon under 2008:

– Det är två offensiva spelare som var tänkta för A-laget, så visst är vi i behov av anfallare.

Mamy Ndaiye, som gjort tolv mål på sexton A-landskamper för Senegal, kan sensationellt vara lösningen på IFK-coachens problem.

Ndaiye har testtränat med allsvenska Kopparbergs/Göteborg FC och söderettans Jitex, dock utan kontrakt i sin hand. Genom sina kontakter på västkusten fick göteborgaren och IFK:s starke man Lennart Kool kännedom om att 21-åringen sökte en ny klubb.

I går kom powerforwarden till Kalmar med sin svenske kontakt Björn-Ulf Palm.

I dag ingår hon i IFK:s elva som träningsmatchar mot Rödsle.

– Jag ska göra mitt yttersta för att spela till mig ett kontrakt, jag ber till Gud att det ska gå bra, säger fransktalande Ndaiye med hjälp av tolken Margareta Carlsten.

Mamy Ndaiye ger ett avslappnat men samtidigt självsäkert intryck. Pondus står nästan skrivet i pannan på den 171 centimeter långa forwarden som bär lagkaptensbindeln för sitt Senegal – ett landslag som fortfarande har en bra bit kvar till först och främst afrikansk toppstandard.

Vilken nivå håller fotbollen i hemlandet?

– Vi har ett par bra lag, säger Mamy, som enligt egen utsago är Senegals första tjej som provar lyckan ute i fotbolls-Europa.

– Men standarden är ojämn. Landslagsmässigt har vi förlorat med 6–1 mot Nigeria, samt spelat 2–0 och 1–1 mot Elfensbenskusten på sistone. Vi kanske är 25:a – i Afrika, berättar hon.

Beskriv din spelstil.

– Jag är snabb, skjuter bra – och jag hatar verkligen att förlora. Jag blir riktigt besviken om jag går av planen utan att ha gjort mål, säger hon utan omsvep.

Vad tycker du om svensk fotboll så här långt?

– Nivån är jättehög, men jag känner att jag har hängt med bra när jag tränat med Jitex och Kopparberg.

Din fotbollsambition?

– Att spela professionellt och tjäna pengar så småningom. Jag vill spela i den högsta ligan här, men jag har inte bråttom.

Och nu kan det alltså bli IFK Kalmar?

– Ja, varför inte? avslutar Mamy Ndaiye med ett stort leende.