Sverige stoppas från att protestera under OS
Internationella olympiska kommittén (IOK) beslutade i förra veckan att förbudet mot protester på prispallar, vid officiella ceremonier och på spelplaner kommer att finnas kvar.
Den så kallade "regel 50" säger att inga politiska, religiösa eller rasrelaterade protester eller demonstrationer är tillåtna.
Regeln har ifrågasatts allt mer de senaste åren, framför allt sedan Black lives matter-rörelsen tog fart i USA och fick stöd av många amerikanska idrottsstjärnor.
I Europa är det framför allt fotbollsspelarna som engagerat sig. När herrarnas VM-kval startade i mars markerade bland andra Tysklands och Norges landslag mot att Qatar bryter mot mänskliga rättigheter i samband med arenabyggena inför mästerskapet.
Om inte IOK hade satt ned foten i protestfrågan kunde den ha blivit ett ännu större problem inför vinter-OS i Peking nästa år. Kinas behandling av minoritetsgruppen uigurer i Xinjiang har redan lett till krav på bojkott av spelen.
Svenska landslaget knäböjde
IOK:s linje får stöd av förra simstjärnan Kirsty Coventry, som är ordförande i de aktivas kommitté i IOK. Coventry sade nyligen att hon inte hade velat ha några "distraktioner" när hon tävlade.
– Och så känner jag fortfarande, tillade hon.
Svenske höjdhoppslegendaren och IOK-ledamoten Stefan Holm är inne på samma linje.
– Det är trots allt ytterst få idrottare som åker till OS med tanken att "jag ska stå för en politisk protest här", utan den första tanken är att tävla, säger Holm till TT.
– Jag tror att de allra flesta tycker att framför allt prispallen, men även tävlingsarenan, ska vara en fredad zon.
Men alla håller inte med.
Brittiske simstjärnan Adam Peaty, som tog OS-guld i Rio 2016, är till exempel kritisk till regeln.
– Jag tycker att människor har rätt att protestera och har rätt att göra det var de vill. Man borde inte straffa dem för att de uttrycker sina åsikter, säger han enligt Reuters.
"Visat tydligt var vi står"
Svenska fotbollsdamerna har har knäböjt inför flera matcher senaste året. Senast inför landskampen mot USA på Friends arena i april då även amerikanskorna gjorde det.
– Jag tycker att fotboll och politik är samma sak, eller att det hör ihop och alltid följs åt. Det kan man inte säga någonting om. Jag tycker det är viktigt att kunna göra sin röst hörd och säga ifrån, säger backstjärnan Nilla Fischer.
36-åringen väntas ta en plats i den svenska OS-truppen i sommar. Hon säger att det kan bli svårt för Sverige att knäböja om det råder ett förbud.
– Det är många organisationer som gärna vill att det bara ska fokuseras på fotbollen, endast. Vi har visat tydligt var vi står i den frågan, vilket vi kommer fortsätta göra hela vägen, säger Fischer.
Men Fischer konstaterar också:
– Är det protestförbud i OS så får vi nog följa de riktlinjerna.
Fakta: "Regel 50"
Regeln innebär att man ska freda prispallen, officiella ceremonier och spelplanen från olika typer av demonstrationer och protester.
Däremot är det tillåtet att yttra sig fritt exempelvis på presskonferenser, sociala medier, i mixade zoner och i OS-byn.
Enligt Holm finns regeln till för att "idrotten som sådan vill vara opolitisk" och för att alla oavsett kön, religion, sexualitet, hudfärg och så vidare ska känna sig välkommen.
Vilka bestraffningen som väntar de som eventuellt protesterar ändå har IOK ännu inte beslutat om.
Fakta: "Regel 50"
+ Peter O’Connor, Aten 1906
En av de första kända protesterna i OS-sammanhang. Irländaren tvingades tävla under brittisk flagg på grund av att Irland saknade en egen olympisk kommitté. I en tid när Irland slogs för sin självständighet från Storbritannien var det ett beslut som inte landade väl hos O'Connor.
Efter sitt silver i längdhopp ville han inte stå under den brittiska flaggan på prisceremonin och tog saken i egna händer. Han klättrade själv upp på flaggstången och viftade en grön flagga med texten "Irland för evigt" på.
+ John Carlos och Tommie Smith, Mexiko City 1968
Några månader det efter att Martin Luther King skjutits till döds och mitt under den brinnande medborgarrättsrörelsen i USA protesterade de amerikanska löparna John Carlos och Tommie Smith på prispallen i Mexiko City.
Bronsmedaljören Carlos och guldmedaljören Smith lyfte varsin sluten knytnäve i luften, en gest associerad med Black power-rörelsen i USA som kämpade för svartas rättigheter i landet.
Båda två sparkades ut från OS-byn, stängdes av från USA:s olympiska lag och skickades hem.
"De lät oss aldrig glömma att vi hade fel", har Smith sagt efter det att karriären aldrig blev densamma igen.
"Vi hade inte fel. Vi var bara före vår tid."
+ Vera Cáslavská, Mexiko City 1968
Två månader före sommarspelen hade Sovjetunionen invaderat Tjeckoslovakien. Den tjeckoslovakiska gymnasten Cáslavská, som tidigare varit kritisk mot regimen i Sovjet, flydde till ett gömställe i skogen.
Trots uppladdningen tog hon fyra guld och två silver i Mexiko. Under en ceremoni vände Cáslavskábort huvudet från den sovjetiska flaggan, i en subtil markering.
Men den lågmälda protesten fick svåra konsekvenser för Cáslavská. Hon lade av efter OS men stängdes av från att arbeta som tränare, i stället blev hon städerska. Efter kommunismens fall 1989 välkomnades hon in i värmen igen. Cáslavská blev bland annat medlem i både Tjeckiska olympiska kommittén samt IOK.
