Peter Ahlén: Peter Ahlén: ”Börja förändringsarbetet redan nu”
Det vanliga missnöjet spred sig runt Guldfågeln Arena, framför allt i andra halvlek och det är lätt att förstå. Men ibland är det bra att kunna lyfta blicken, se vad syfte och mål är med den verksamhet man bedriver.
Tålamod är en bristvara på läktarna, allt det där som Henrik Rydström, Jens Nilsson och Festim Pasho – Kalmar FF:s nya tränartrio när Nanne Bergstrand är fortsatt sjukskriven - inte får ha.
Rydström drog näven i avbytarbåsets plexiglas i första halvlek, han fick gå ut och skrika fram laget vid några tillfällen och erkände en viss frustration på presskonferensen med tanke på vad man tränar på i veckan och hur det såg under drygt 90 minuter mot en allsvensk nykomling.
Vi ska komma ihåg att Kalmar FF gjort fem bra matcher och visat att man är något på spåren. Vi såg det mot Göteborg (2-1), mot Östersund trots 0-2 och vi såg det framför allt mot Djurgården då alla bitar föll på plats.
Mot Örebro sprang laget rakt in i ett destruktivt, defensivt och samtidigt klokt spelande lag, orkestrerat av den smarte Axel Kjäll.
1-1 i Borås också klart godkänt.
Det som fallit på plats så här långt är metodiken, tryggheten i uppspelsfasen, att det finns mönster och tankar hur man vill komma till avslut i den sista tredjedelen.
Grunden finns där. Nu fattas bara finkalibreringen offensivt. Med passningsspelare som Rasmus Elm och Romario ska Kalmar FF i högre grad kunna hota och såra sina motståndare.
Mot Dalkurd fick vi se 20-25 hyggligt fina minuter när man vänder spel, hittar in mellan gästernas lagdelar, jobbar med motrörelser och ser till att flytta fötter och motståndare.
Sedan avtog i princip alla goda försök. Dalkurd tog sig in i matchen, vågade kliva på i sin press i kombination med att sjunka lågt, stänga ytor och göra det allmänt besvärligt.
Kalmar FF blev statiskt, långsamt; det saknades tempoväxlingar och passningskvaliteten sjönk kraftigt och beslutsfattandet kvalitetsmässigt i samma takt.
Bara ett mål på de tre senaste matcherna skickar naturligtvis ut allvarlig varningssignaler om kvaliteten på det offensiva spelet.
Det märks tydligt när Erton Fejzullahu saknas (avstängd efter tre gula kort). Han är lagets bästa länkspelare och utmärkt i en nummer tio-roll när han möter, håller i eller spelar på ett tillslag, öppnar upp ytor, det vi såg väldigt lite av mot Dalkurd.
Romario borde normalt sett vara en god ersättare, men fungerar inte alls i rollen, definitivt inte ihop med Papa Diouf - och det blir allt mer tydligt att föreningen måste se över sina offensiva alternativ till nästa säsong.
21 mål på lika många matcher kräver ett försvarsspel utöver det vanliga, men marginalerna blir väldigt små, om det inte går att förbättra anfallsspelet i veckorna.
Det finns fortfarande 27 poäng att spela om, men jag tror inte det är för våghalsigt att redan nu säga grattis till nytt kontrakt.
Avståndet till Sirius på kvalplats är tio poäng och de tre senaste säsongerna har det räckt med 31 poäng (Sundsvall), 30 (Sundsvall), 31 (Kalmar FF) för att stanna kvar i landets högsta serie.
Med tanke på hur bottensegmentet ser ut efter 21 omgångar kommer det inte att krävas fler poäng i år.
Den dagliga verksamheten kommer att fortsätta med samma ambition och kan bara beslutsfattandet bli bättre kommer Kalmar FF att ge sig själva möjligheten i alla matcher.
Förra hösten var det panik till och med den näst sista omgången. I år kan föreningen börja lyfta blicken redan i september, förbättra rekryteringen för att spetsa truppen.
Var förbättringspotentialen finns i ett bygge som är på rätt väg är inte svår att se.
