Peter Ahlén: ”Allsvenskans jämnaste lag är i verkligheten det mest ojämna”

Rasmus Elms på gränsen till brutala trippelbrytning i slutet av matchen mot Falkenberg ramar in stora delar av Kalmar FF:s vår.

Frustration för att Elm personligen inte fått den utväxling han hoppats på efter den fina våren. Halsfluss gånger två har begränsat antalet matcher till tre från start plus två inhopp.

Tanken var att Elm skulle vara den kvalitetshöjare som KFF behövde efter det mediokra 2015.

Desperation för att han är så ängelägen, vill så mycket; göra skillnad, bidra i den förening han omfamnar så tydligt.

Signalen mot kamrater som än en gång hamnat i ett långsamt, lågt bollduttande och i avsaknad av attackerande press högt upp mot ett, om vi ska vara helt ärliga, rätt begränsat Falkenberg, dessutom i 2–1–ledning och möjlighet att stänga matchen.

Rädslan att förlora var större än viljan att vinna.

Den har vi sett förut.

Rasmus Elm är inte på en fotbollsplan för att riskera rött kort, driva duellspel eller vara förbannad för att han inte är nöjd med vad han ser ute på planen.

Men jag förstår honom.

Statistiskt är Kalmar FF allsvenskans utan konkurrens jämnaste lag i vår.

18–18 i målkvot, följande rader hemma och borta:

6 2 2 2 10–10 8

6 2 2 2 8–8 8

<script id="infogram_0_4e4f30a2-2a15-4814-a4f9-f37abfa90c5c" title="" src="//e.infogr.am/js/embed.js?V4W" type="text/javascript"></script><div style="padding:8px 0;font-family:Arial!important;font-size:13px!important;line-height:15px!important;text-align:center;border-top:1px solid #dadada;margin:0 30px"><a style="color:#989898!important;text-decoration:none!important;" href="http://charts.infogr.am/line-chart?utm_source=embed_bottom&utm_medium=seo&utm_campaign=line_chart" target="_blank">Create line charts</a></div>

Utifrån ser det ut som ett lag som presterat på en hyfsat jämn nivå. Bakom siffrorna döljer sig ett, som vi lite skämtsamt på redaktionen brukar kalla EKG-laget, laget med en osedvanligt ojämn rytm i sina prestationer.

Det är väl där nånstans vi kan ta avstamp för att bedöma insatsen efter tolv omgångar.

Ett större risktagande i ambitionen att bli bolltryggare kostar baklängesmål i större utsträckning och präglar den svenska toppfotbollen. Falkenberg och Gefles försvarsspel har krackelerat (29 baklängesmål). Det ramlar in mål i Östersund, Helsingborg och Hammarby (22). Örebro, Djurgården, Häcken, Göteborg och Kalmar FF (18) är inte långt efter - och en anledning till den ojämna rytmen. För många enkla baklängesmål även om det blivit bättre över tid.

Det har som vanligt varit en besvärlig tid i Kalmar FF. Frånvaron på träning och match är ett problem som följer laget även i år.

Bröderna Elm har missat matcher av olika skäl. Filip Sachpekidis har knappt deltagit i allsvenskan. Markus Thorbjörnsson och Stefan Larsson har varit och är indisponibla på grund av sjukdom, Jonathan Ring var småskadad inledningsvis - och så den senaste smällen - Papa Dioufs svåra knäskada som troligtvis gör att han missar resten av säsongen.

Naturligtvis en bidragande orsak till den besvärande ojämnheten. Men inte hela sanningen, för det är fler lag än Kalmar FF som lider av skador, sjukdomar med frånvaro som följd.

Peter Swärdh och Henrik Rydström sliter med lagets stabilitet. Bortsett från ett par märkliga laguttagningar och några tröga taktiska dispositioner så är det inte svårt att se vad de vill åstadkomma: högt bolltempo i kombination med hög attackerande press utan boll.

När det fungerar är KFF ett av allsvenskans bästa lag i den disciplinen. Omvänt blir KFF ett lag som alla andra på undre halvan; konturlöst, långsamt och idéfattigt.

Vi kan ändå notera en förbättring under de senaste sex matcherna - tre segrar, två oavgjorda och bara en förlust vilket inkluderar första bortasegern sedan augusti 2015 och säsongens första nolla.

Viktor Elm och Marko Biskupovic har fått fyra matcher tillsammans och på den korta tiden etablerat ett bra samarbete som i förlängningen stabiliserat backlinjen. Det går att utläsa i betygsskalan i grafiken intill: från klart godkänt till på gränsen till mycket bra för backlinjen under perioden.

Det, plus att det ändå blev tre poäng i Falkenberg, skänker viss framtids– och arbetsro.

Men.

Vad händer med Marcus Antonsson? Blir han kvar eller kommer ett tillräckligt bra bud? Hur mycket är i så fall föreningen beredd att investera i en anfallare av samma kvalitet?

Kommer Papa Diouf att ersättas?

Rasmus Elms kontrakt går ut i sommar. Förlänger han?

En ny klubbchef ska presenteras innan midsommar. Vad betyder det för verksamheten i stort?

Målsättningen måste ändå vara att få den där kurvan att plana ut på en hygglig nivå, göra fler insatser som den mot Djurgården på Tele2 Arena; skicka ut lite fler vinnarskallar, lite oftare.

Det tror jag Rasmus Elm skulle uppskatta.