Omars otroliga år slutade med två SM-guld

Omar Mohammed Ismail tittade ner på sina nya löpar­skor och skakade på huvudet. För tunga, konstaterade han. Omar tänkte använda sina sneakers i stället. Trots övertalningsförsök fick han som han ville. Efter ett och ett halvt år i Sverige hade livet börjat vända. Trots den korta tiden i landet hade han hunnit att bo på flera platser i Växjö och Alvesta när han den 3 juni 2015 steg över tröskeln på Fridehemsgatan, i Kalmar hos Anders Jonsson, Anna Isenberg och hennes son Carl-Johan ”Calle” Lindström, för första gången.

Just då var Omar blyg och litade inte på någon vuxen människa.

– Det stämmer, så var det, säger han.

En sommar senare känns den där tiden väldigt långt borta. Omar ler i praktiskt taget hela tiden och berättar om hur lycklig han är att han fick komma till ”världens bästa familj”.

– Det var tufft i början, inte alls enkelt. Vi försökte ändå få ett leende av Omar när vi hade våra diskussioner och det fick vi till slut. Det var fantastiskt, säger Anna Isenberg.

– Det har inte varit någon spikrak väg men det där leendet har alltid kommit och det har gjort att man har fått energi, säger Anders Jonsson.

I augusti, i fjol, hade sonen Calle anmält sig till Nattloppet.

– Då frågade vi Omar om han ville haka på och springa Nattloppet. Det ville han. Vi hade köpt löparskor till honom innan men han tyckte att de var för tunga, de var inte bra. I stället hade han vanliga skor som man har på stan, berättar Anna.

Calle och Omar ställde sig tillsammans på startlinjen men ganska snart sa Omar hej då till kompisen.

– Han sa att han skulle springa före och sedan försvann han, säger Calle.

Några kilometer in på banan stod Anna och väntade på grabbarna. Men de bästa hade inte passerat än så hon visste att det skulle dröja ett tag.

– Då såg jag först två Högbylöpare och sedan kom Omar. Jag fattade ingenting. Jag blev helt chockad.

– Jag kände direkt att det här var jätteroligt. Alla stod och hejade så jag bara körde på, säger Omar.

Anders Jonsson har ett långt förflutet som fotbollstränare och förstod direkt att Omar hade något speciellt.

– När man har hållit på med fotboll så har man genom åren sett killar som varit löpartalanger men någon sådan talang som Omar har jag aldrig sett –rent fysiskt. Jag ringde till Calle Nilsson i Högby och då fick Calle och Omar vara med där och träna en gång i veckan.

Omar tränade en gång i veckan hela hösten med Högby. Efter nyår växlade han upp till två pass i veckan. Den 16 april ställde han sig på startlinjen till Skälbyloppet. Han gjorde bra ifrån sig igen, låg trea in på upploppet. Då stannade Omar plötsligt. Han hade inte förstått att han var tvungen att springa över mål­linjen utan trodde att det räckte med att se målet. Omar skrattar åt minnet.

– Det kom en kille från Högby bakom och sprang om mig, haha.

I somras frågade Omar Anna om hon kunde undersöka om det fanns möjlighet för honom att springa vid ungdoms-SM i Vellinge den 6 augusti. Svaret blev positivt men tiden var knapp. Han hade bara fyra veckor på sig att komma i form.

– Jag tittade på hur Mo Farah (dubbel OS-guldmedaljör) gjorde när han tränade. Han springer 20 kilometer på morgonen, är hemma några timmar och sedan tillbaka ut för att springa 10 kilometer. Och sedan avslutar han med gym. Jag började också springa på morgonen men 14 kilometer. Sedan ut på eftermiddagen i fem–sex kilometer och sedan avslutade jag dagen med gym. Sedan sov jag och nästa dag körde jag samma grej igen. Jag höll på så i en månad.

Vilket program, du blev inte skadad?

– Nej, nej inte alls.

Vid SM lyckades han med det osannolika att som nybörjare vinna 800- och 3 000 meter. Dessutom sprang han in som tvåa på 1 500 meter.

– Det här är helt osannolikt. Att han över huvud taget tar medalj – och att han gör det i flera grenar, att han orkar tre lopp. Jag finner knappt ord för det. Det är en oerhörd talang, sade Högbytränaren Calle Nilsson efter SM-helgen.

Hemma i Kalmar trodde familjen inte att det var sant.

– Vi kände en enorm stolthet, vi grät, säger Anna.

Innan löpningen kom in i Omars liv var det bara fotboll som gällde.

– Och att sova. Han kunde sova till två på eftermiddagen men sedan änrades det där och han var nere och sprang på Fredriksskans redan vid klockan 06 på morgonen, säger Anders.

Vad drömmer du om nu, Omar?

– Att få springa med det svenska landslaget.

Omar ska få hjälp att ansöka om att bli svensk medborgare och på sikt kan hans målsättning bli sann. I början av sommaren kom Omars pappa till Sverige och sedan midsommar bor han i Lammhult med sin far, plus två bröder. Men han tävlar fortfarande för Högby och besöker sin andra familj i Kalmar när han får möjlighet.

– Han är en sådan förebild för alla ensamkommande. Omar har en sådan vilja och ödmjukhet. Han kommer att klara sig bra i livet, säger Anna.

– Hela den här resan har gjort att Omar utvecklats som människa. Nu har han flera vuxna han litar på och det gör honom trygg. Då kommer allt att fungera för honom.

Löptalangen om sin första tävling för ett år sedan.