IFK-stjärnans tuffa väg tillbaka: ”I min värld känns fotboll långt borta”

Imorgon har det gått exakt sju månader sedan den där söndagen i juni när Amanda Fredriksson drog av korsbandet i bortamötet med Limhamn/Bunkeflo.

Fanns det ett litet hopp kvar om säkrat allsvenskt kontrakt för IFK Kalmar så tvärdog det då.

– Jag har varit med om när andra skadar sig så jag tänkte mest: ”är det så här det känns”. Alla tecken fanns där. Jag var helt själv, kände hur det knäckte till och jag låg bara och skrek, med en diffus smärta att jag inte kan röra benet, säger Amanda Fredriksson.

Hon opererades den 12 juli, men det fanns aldrig någon tanke att det var slutspelat, att karriären var över.

– Nej, inte då. När något rycks ifrån en som man inte är beredd på så insåg man hur jobbigt det var att vara utan det. Att lägga av då var inget alternativ, säger Fredriksson.

Ett halvår efter operationen har IFK-stjärnan en lång bit kvar. Det har varit en tuff tid, fylld med olika bakslag.

– Jag har haft ont. I början så trodde jag att det var normalt efter en operation, men efter att det gått lång tid så insåg jag att det inte var så. Jag kunde inte gå utan att ha ont och förstod att något var fel, säger Fredriksson och fortsätter.

– Men läkarna säger att operationen gått jättebra, det är knäsenan som är problemet. Det är typ som hopparknä och det är ett helt annat problem, men det har stört mig väldigt mycket. I början kunde jag inte styrketräna, i bensparken kändes det som att någon satte in en kniv för att det är där senan blir som mest belastad.

IFK inledde försäsongen förra veckan. Fredriksson började löpträna, men fick direkt ett nytt bakslag. När Sporten gör intervjun har hon kört ett pass på gymmet med lagets sjukgymnast Sofia Ryman Augustsson.

– Jag fick ont och har fått släppa på löpningen. Men jag är glad över att jag kunde köra ett fyspass nu. Jag är fokuserad på det jag gör här och nu, jag gör framsteg och är inställd på att det får ta den tid det tar.

När tror du att du kan vara tillbaka?

– Det är jättesvårt att säga. Jag trodde att jag skulle kunna springa tre månader efter operationen men kunde knappt gå utan att ha ont. De säger ju nio till tolv månader, men i min värld är fotboll långt borta. Även om det finns ett mål, en plan. Men höstsäsongen tänker ja väl någonstans, det känns rimligt långt bort. Jag hade ju hoppats på seriepremiären när jag skadade mig, men det kommer inte att hända, säger Amanda Fredriksson.