Det före detta landsvägsproffset knäpper upp dragkedjan på sin överdragsväst och kränger av sig den. Den här eftermiddagen vill solen inte riktigt titta fram över Knektås och vinden är kylig. Men cyklingen värmer desto mer.

– Jag tycker det är kul att cykla, och det är kul att cykla fort, säger Thomasson.

Hon började cykla mountainbike som ung och hann köra ett långlopps-VM innan hon växlade över till landsvägscykel och blev proffs. Hon körde bland annat två VM innan hon la karriären på hyllan. Numera cyklar hon för skoj skull, oftast i skogen någonstans.

– Jag satsar inte längre på samma sätt. Jag cyklar inte för att prestera utan för att det är kul, men sen får det gärna gå bra.

När Thomasson skulle dela med sig av sitt bästa ställe där hon gärna gör en dagsutflykt på mtb föll valet snabbt på Knektås.

– Här är det bäst uppmärkt. Det finns något för alla, allt från nybörjaren till tävlingscyklisten.

Skogsområdet nordöst om Borås erbjuder flera banor att välja mellan beroende på hur länge man vill vara ute. Den längsta mäter 14 kilometer.

– Det är så mycket lättare att komma ut och cykla i skogen om det är uppmärkt. Man följer bara banan och behöver inte stanna och titta efter var man är någonstans.

Thomasson är förespråkare av att hålla det enkelt. Det gäller även när det kommer till cykeln.

– Börja på det du har. Eller låna något. Det behöver inte vara speciellt avancerat i början. Det viktiga är att ben och lungor får jobba och att man hittar lite teknik. Självklart gör det sen stor skillnad om man har bra grejer, men man kan börja hur enkelt som helst.

Och vem som helst kan cykla i skogen menar hon.

– Det är inte alls samma sak som att börja med löpning. Då får man verkligen tänka på att trappa upp långsamt. På cykel har man inte alls det hindret rent fysiologiskt. Man sliter inte på kroppen på samma sätt. Det är skonsamt och gör att man som nybörjare kan cykla ganska mycket.

Men det finns typiska cykelskavanker man kan få.

– Jag har ibland fått lite ömma knän... och blivit öm om baken.

Det kan tydligen även en elitcyklist få.

– Haha... det beror på hur länge man kör, hur många dagar i rad och så där. Men med en bekväm sadel och bra byxor så brukar det inte vara några problem. Men det är klart att man som nybörjare får räkna med att bli öm i baken.

Fördelen jämfört med att promenera är att man kommer så mycket längre och hinner både se och uppleva mer. Vilka svårigheter och hinder man tar sig fram över kan man i stor utsträckning bestämma själv.

– Hur svårt man klarar är vad man själv tycker är läskigt och utmanande, det är väldigt individuellt.

Men många som är nya kan tycka att det är svårt och tar det för långsamt och försiktigt.

– På många stigar med stenar och rötter är det enklare att rulla igenom med fart för att det ska vara lätt att cykla. Ju långsammare desto svårare blir det. En erfaren cyklist behöver inte ens tänka på det.

Hon rekommenderar varmt att man tar med vatten att dricka och något att äta.

– Det ska vara roligt. På landsväg kan man alltid lägga upp rundan så man cyklar till något bra fik. Är man i skogen får man istället tänka till och ta med sig en matsäck.

Det är lättar att det händer saker när man är ute i skogen och cyklar. Då är det bra att vara åtminstone lite förberedd.

– Ta alltid med en slang, en pump och ett verktyg. Det är skönt att kunna fixa istället för att gå tillbaka. På landsväg är det lättare att lifta. Men det är inte så lätt mitt ute i skogen. Då är det skönt att kunna fixa en punka.

På flera ställen finns teknikbanor som man kan öva på. Det ger mer än vad man kanske tror.

– Det är min hemlighet. På landsväg är det ofta träningstimmarna som räknas men det året jag cyklade som bäst mountainbike var jag ungdomstränare och cyklade mycket teknikträning med dem. Nu är jag ute mycket med mina barn och leker, övar balansen och hanterar cykeln annorlunda. Man ska absolut inte underskatta att leka.

Ett annat råd Thomasson skickar med är att man gärna kan cykla på grusvägar som det finns gott om i bygden.

– Det finns många fina äldre skogsvägar där maskiner inte kört på länge. De kan var bland de finaste att köra på. Då blir det farten som blir utmanande istället. Det är ändå oftast ben och flås som är det avgörande.

En annan bra grej är att titta efter hur andra cyklister tagit sig fram i skogen. Det gör man på bland annat Strava eller Trailforks.

– Det är skönt, då slipper man kolla var man är och vart man ska cykla. Det är lite som att cykla på en uppmärkt led. Bara att följa.

Det är viktigt att ha med sig att man måste visa hänsyn om man möter andra i skogen. Och tänka på att man som cyklist inte alltid hörs.

– Det är bra om man har en dialog med dem man möter. Man kan till exempel ropa och göra det tydligt på vilken sida man cyklar förbi någon som är ute och cyklar, går eller springer. Och möter du hästar så sakta in och se till att de ser dig.

Tvärt emot vad man kanske förväntar sig av en cyklist som hållit till på yttersta världsnivån är att hon till vardags tar sig fram på elcykel.

– Det gör jag nästan uteslutande när jag tar mig till jobbet och är jag ska hämta barnen.Då vill man komma fram utan att vara svettig.