Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: OAIK måste bli mer än bara Peiman Eliassi

Janne Stahres gäng var länge och väl med och lightslogs om en kvalplats till superettan. I slutändan var det aldrig riktigt nära, OAIK slutade femma, på samma poäng som fyran Kristianstad, och det var nog också ungefär där de rimligen skulle sluta med tanke på förutsättningarna.

För i ljuset av att det som inte riktigt gick som tänkt, så är det en prestation att sluta femma.

Vad var det då som inte klickade i fjol? Tja, några ganska uppenbara saker:

• OAIK hittade inte rätt på målvaktssidan, Bergman och Stenhoff blev snarare två andramålvakter.

• Oscar Cederlings skada. Mittbacken var en av seriens absolut bästa mittbackar innan han knäskadade sig svårt och inte ersattes.

• Misslyckade spetsrekryteringar. Jag vet att det fanns skäl till varför det blev som det blev, men bra blev det ju inte. Spelare från Kanada, Frankrike, Kenya, Norge och Brasilien passerade revy. De flesta lämnade bara bänken undantagsvis. Det är naturligtvis starkt att nästan vara ett topplag när det som skulle vara spetsvärvningar inte ens platsar. Men också ett misslyckande.

Nåväl, nog om förra säsongen. Vi gräver där vi står.

Oskarshamns AIK anno 2018 är svårbedömt. Ett vitt, spännande ark. Försäsongen har varit bra, men hur mycket säger en försäsong? Inte särdeles.

Det är mycket nytt i truppen. Ett tiotal nya spelare. Mer inhemskt den här gången. Utländska chansningar är ersatta av svenska diton.

För det är väl lite känslan, att många av nytillskotten är oskrivna kort.

William Kvist vill få i gång en slumrande karriär, Ylli Podrimcaku vill bli seniorspelare, Mergim Pllana vill bli spelduglig, Sebastian Huenul Helgesson vill testa vingarna, André Nader vill få sitt lyft, Casper Källberg vill visa att han klarar mer än finska trean och Bun-Dawda Sowe vill få fart på karriären igen efter fem allsvenska matcher i fjol.

Inga givna frälsare.

Och så har vi Sonny Karlsson. Vagabonden som på tio år spelat semielitfotboll i 15 klubbar. Känd som en bångstyrig, humörstinn, kravställande typ med stort ego.

En spelare som kan bli en belastning, men också vindpusten som skjuter i väg skutan över vågorna.

Rätt hanterad tror jag att Sonny Karlsson är precis vad Oskarshamns AIK behöver. En vinnarskalle som höjer taket i det lita tamt välkammade omklädningsrummet några centimeter, som håller slentrianvardagen från dörren.

Förhoppningsvis för OAIK så är Janne Stahre rätt man att hantera den typen av spelare.

Som ni förstår är det knivigt att tippa in det här laget i en tabell. Janne Stahre la sig platt på upptaktsträffen i Stockholm och tippade OAIK ”nånstans efter Mjällby, Karlskrona, Ljungskile och Utsikten”.

Kanske rimligt, men också lite fegt.

Jag tycker så här. Syr Oskarshamns AIK ihop säcken, håller startelvan någorlunda hel och frisk så är det här ett topplag. Tvivels utan.

Det mesta finns. Två, vad det verkar, kompetenta målvakter, en stomme av spelare (Jägerbrink, Eliassi, Smakolli, Persson, Niklasson, Agebjörn, Dolk) som varit med länge, division 1-vana och självförtroende efter bra fjolårs- och försäsong.

Därtill har vi en relativt svag upplaga av söderettan. Det som för bara ett par år sedan var Örgryte, Öster, Trelleborg och Landskrona än nu betydligt beskedligare.

Mjällby (bra, men inte skräckinjagande) har redan vunnit serien enligt tipsen. Därbakom är ständigt beiga Utsikten och Christopher Christenssons Karlskrona främsta utmanarna till OAIK.

Nä, faller Oskarshamns AIK så är det på sin egen svaghet, inte på division 1 södras styrka.

Det som oroar mig är bredden. Truppen är lövtunn. OAIK klarar inte mer än någon enstaka skada, merparten av nyförvärven måste lyckas.

För det håller inte att Peiman Eliassi, även om han även i år ser ut som en rund miljon i största allmänhet, än en gång ska frälsa laget match efter match.

Förra säsongen bar han laget på sina axlar genom hela säsongen. OAIK gjorde 42 mål. Peiman svarade för 13 av dem, spelade fram till elva. Lägg till en handfull hockeyassister (andraass) så var han inblandad i gott och väl 75 procent av målen.

Starkt av Peiman Eliassi. Underbetyg till resten av laget.

Om Oskarshamns AIK ens funderar på att aspirera på ett superettankval, så måste de gravitera från att vara ett enmanslag till ett presterande kollektiv.