Böda–barriären tillbaka efter 20 år

Inför fotbollssäsongen 1989 skickades en varning ut till lagen i Söderettan (dåvarande superettan) via Barometern.

”Försök inte ta er fram på Kalmar AIK:s högerkant. Där står nämligen två bröder hårda som Ölandssten för välkomsthälsningen”.

Bröderna Torbjörn och Roger gjorde livet surt för många anfallare under sin tid Kalmar AIK. De kallades för ”Böda–barriären” på grund av sin härkomst och målades upp som ett fruktat par som det gjorde ont att möta och var svåra att ta sig förbi. De var snabbast på löptesterna och under åren bröt de både näsben, armar och ben i jakten på bollen.

Roger Nilsson skrattar när beskrivningarna från förr kommer på tals.

– Ja du… vi höll ju rent i bakre leden och var nog inte alltid så roliga att möta. Snabba och tuffa, det har vi alltid varit, säger han 30 år senare.

Roger har en gedigen fotbollsbakgrund, precis som sina bröder. Torbjörn och Roger är mellanbarnen. Utöver dem består brödraskaran också av Thomas och Roine. Den sistnämnde är fortfarande aktiv i Böda/Högby – en klubb som ligger samtliga varmt om hjärtat och där hela syskonskaran gjorde en säsong ihop 1999.

– Vi förlorade inte en match på hela säsongen och gick upp till fyran. Vi vann Ölandsmästerskapet det året också. Det var innan klubbarna slogs ihop och vi spelade i Böda och mötte Högby i finalen. Det var 800 pers där och det stod folk på taken och grejer. Vi vann med 1–0 minns jag.

Derbysegern i finalen hade kunnat bli ett fint avslut för ”Böda–barriären”. Men kanske är det dags att damma av det gamla smeknamnet igen.

Under våren har en ny syskonskara med Nilsson på ryggen gjort väsen av sig på Öland. Systrarna Sandra, Josefin, Elin och Ida är samtliga en del i det IFK Borgholm som under våren snittat strax över fyra mål per match och bara släppt in sju mål på tio matcher.

Pappa Roger tränar laget sedan i vintras och visst finns det likheter mellan två generationer Nilsson.

– Snabbheten, det signerar deras spelsätt precis som för mig och mina bröder.

Men på en punkt skiljer de sig åt. Av döttrarna är det bara Sandra som blivit back – resten är anfallare och Josefin är den som lyckats bäst där. Med 16 mål leder hon skytteligan i division 3 sydöstra.

– Det har väl blivit lite mål men samtidigt så har jag missat mycket också, säger Josefin Nilsson och pappa Roger är inte sen med att reagera:

– Det var tur att du sa det själv. Hade Josefin och Ida satt sina chanser hade vi gjort 20 mål till under våren. 99 gånger av 100 springer de ifrån sina backar men sedan saknas skärpan i avsluten ibland. Det hade gått att göra några mål till.

Jargongen beskriver familjen ganska väl. Det är raka rör som gäller och stämningen är ibland hård, men också hjärtlig. Ett förhållningssätt som gäller även ute på fotbollsplanen.

– Han är en bra tränare som kan mycket om fotboll och vet vad vi kan och vad vi går för. Jag tror det är därför han begär lite extra av oss barn, eftersom att han vet att vi klarar av det. Även om det kanske kan bli lite för mycket ibland, säger Sandra Nilsson.

Roger kan inte annat än att hålla med.

– Jo det kanske stämmer. Det är möjligt att jag är lite hårdare mot mina barn än vad jag är mot de andra.

Är det inte svårt att hålla isär rollerna som pappa och tränare?

– Kanske inte att hålla isär rollerna men det är klart att det kan vara lurigt ibland. Vi har en speciell jargong här hemma och de andra tjejerna i laget kanske kan reagera lite och tycka att jag är för hård mot dem men det är sällan kritik jag ger utan det handlar om att pusha. Det har jag alltid gjort både som tränare och lagkapten, säger Roger Nilsson.

Övervägde du att tacka nej till tränaruppdraget just på grund av att du är förälder till fyra spelare i laget?

– Jo, det blir nog bara det här året. Dels så har jag redan lagt av en gång och sedan så känner jag att det är svårt. Här måste man ju se till det fotbollsmässiga i första hand och är man inte tillräckligt bra så får man inte spela och det gäller ju även mina döttrar. Det är inget konstigt med det, för så fungerar det i alla lag men det är klart man tänker till några gånger extra så man inte är jävig, eller för hård, bara för att det är ens egna barn.

Syskonen verkar inte ha reflekterat över situationen lika mycket som sin pappa, men det är heller inte så konstigt. Sandra och Josefine har spelat ihop i många år och de lite yngre syskonen, Elin och Ida, har gjort detsamma.

– Det är klart det är kul men jag tror inte så många tänker på det. Vi är inte de som hörs och syns mest, förutom pappa då, säger Josefin och skrattar.

Oavsett vad har Roger Nilssons intåg haft positiv effekt på laget. IFK Borgholm har tillhört toppskiktet under några år och har nu slagläge inför hösten.

– Jag bygger alltid laget bakifrån och försöker sätta försvarsspelet, det är viktigast. Anfallsspelet kommer lite mer av sig självt. Släpper man inte in så mycket mål så vinner man fotbollsmatcher, så är det och vi har bara släppt in sju mål.

Men trots Borgholms imponerande facit är det upplagt för dramatik i division 3 sydöstra för det är fler lag som gått starkt. Bara sex poäng skiljer IFK Borgholm som leder serien och Färjestadens B–lag som ligger femma.

– Det kommer bli jättetufft. Vi kommer nog topp fyra men mer vågar jag inte säga än för vi har den tuffaste biten kvar nu. Det gäller att inte sväva iväg för vi kommer vara ett jagat byte hela hösten, säger Roger Nilsson.

Är det fram med ”Böda–barriären” som gäller?

– Haha, ja det var fyra bröder då och fyra systrar nu, så varför inte.