“Åren i Kalmar var de bästa i min karriär”

Den nu 32-årige fransmannen ber att få höras en bit in på kvällen.

– Här i Frankrike jobbar vi senare än i Sverige, säger han ursäktande.

Efter ett drygt decennium som fotbollsproffs har Arthur Sorin nu fått sitt första “riktiga” jobb. Som rekryterare på ett företag i hemstaden Rennes i nordvästra Frankrike.

– Det är stor skillnad. Tidigare hade jag mycket fritid, nu är jag fullbokad hela tiden, plus att jag fortfarande spelar fotboll på ganska hög nivå. Det blir inte mycket tid över, ­säger han.

Den här en del i en artikelserie om Kalmar FF:s utländska spelare på 2000-talet. Här hittar du fler delar:

Sorins klubb sedan två år tillbaka heter AS Vitré och huserar i den franska fjärdedivisionen. Där spelar han tillsammans med brorsan Eliott och tränas av pappa Michel.

– Det kändes lite konstigt i början, men nu har jag vant mig. Det är roligt att få dela lag igen, säger den tidigare KFF-backen.

Michel Sorin är en stor profil i hemstaden Rennes efter många säsonger både som spelare och tränare i Ligue 1-klubben. Något som hans fotbollsspelande söner ständigt blir påminda om.

– Här i Sverige får jag vara mig själv, hemma är jag bara Michels son, förklarade Arthur ­Sorin under sin tid i Kalmar FF.

Flera år har gått sedan dess och jämförelserna med pappa stör inte längre, menar Arthur ­Sorin.

– Nu är jag över 30, jag upplever inte det där som något problem.

Deras gemensamma lag AS Vitré ligger vid juluppehållet i mitten av tabellen i en liga som, enligt Arthur Sorin, håller jämbördig kvalitet med superettan i Sverige.

Flytten till Frankrike blev ett faktum när hans kontrakt med Århus gick ut 2015.

– Hade jag fått ett annat erbjudande i till exempel Danmark kanske vi hade stannat där. Men nu öppnade sig en chans i Frankrike, barnen kunde börja fransk skola, min fru kunde behålla sitt jobb, jag kunde spela fotboll nära hemmet och samtidigt ha goda möjligheter att få ett vanligt arbete, säger han om beslutet att lämna ­Superligan.

Därmed avslutades Arthur Sorins professionella fotbollskarriär, åtta år efter att den tog fart i Kalmar.

Han kom till Småland, rekommenderad av dåvarande klubbkompisen Erik Edman som hört att KFF letade en ny högerback. Arthur Sorin landade i sin nya hemstad en kylig dag i januari 2007.

– Jag minns att det var snö överallt, jag hade aldrig varit med om det tidigare så det var en tuff omställning. Jag kände heller inte till föreningen eller den svenska ligan, jag hade aldrig trott att jag skulle spela i Skandinavien. Men redan efter några träningar märkte jag att kvaliteten var bra.

När den allsvenska säsongen drog igång hade Arthur Sorin tagit plats i Kalmar FF:s startelva.

– Jag kommer aldrig glömma premiären. Vi mötte AIK på Råsunda, det var fullt med folk på läktaren och en ganska imponerande stämning – och vi vann matchen.

Säsongen kröntes med seger i svenska cupen och en andraplats i allsvenskan. På planen stämde det mesta. Utanför var den första tiden i Kalmar inte lika enkel för fransmannen.

– I början var det ganska ensamt. Men sedan lärde jag känna lite folk och min flickvän kom ofta på besök, så det gick bättre och bättre. Jag gillade staden och människorna var trevliga, minns Arthur Sorin.

Andra året i Kalmar spelade han 21 matcher när KFF säkrade föreningens första SM-guld. Supportersajten Svenskafans utsåg honom till ligans näst bästa back.

– Guldet var det största som hänt mig sportsligt. Vi hade ett mycket bra lag som det var lätt att bli en del av.

Men redan mitt under guldsäsongen bestämde sig Arthur Sorin för att han ville vidare i karriären. Med utgående kontrakt gjorde han under sommaren klart med danska Århus. Kalmar FF ville dock inte släppa fransmannen förrän vid årsskiftet.

– Då hade de hunnit byta tränare och den nya trodde inte på mig. Jag var i Århus ett halvår innan klubben lånade ut mig till franska andradivisionen. När jag kom tillbaka till Danmark hade laget åkt ur högstaligan, berättar Arthur Sorin.

Högerbacken var med att ta klubben tillbaka till danska superligan för att tre år senare ramla ur igen. Sista säsongen i Danmark hade Århus återigen studsat tillbaka till högstaligan.

– Vi hade ett bra lag, men fick det aldrig att stämma på planen. Jag kan inte riktigt förklara varför.

I en intervju från guldåret berättade Arthur ­Sorin att han i framtiden hoppades få spela i England, allra helst för favoritlaget Manchester United.

– Det var en dröm, men det blev aldrig så, jag var kanske inte tillräckligt bra, konstaterar fransmannen, som ändå känner att han hade kvaliteter för att nå längre än han gjorde inom fotbollen.

– Men så är det med den här sporten, man kan aldrig veta vad som händer. När jag blickar tillbaka på mina år som proffs kan jag ändå inte säga att jag ångrar något, tvärtom är jag ganska stolt över min karriär, säger Arthur ­Sorin.