Hon missade drömjobbet på grund av corona

Efter att ha arbetat i turist- och resebranschen under hela livet bestämde sig Ida Nord för att prova något nytt.

– Jag hade funderat på det länge och kände att gör jag det inte nu så kommer jag aldrig att göra det, säger Ida Nordh.

Medan hon var föräldraledig läste hon därför en ettårig distansutbildning till redovisningsekonom. Något som gick bra tack vare en stöttande sambo.

Efter examen i januari i år fick Ida Nordh ett nytt jobb som redovisningsekonom och hon sade därför upp sig från sin trygga och fasta tjänst.

Men innan hon ens hann börja på det nya jobbet svepte coronapandemin in över landet i månadsskiftet mars/april.

– Dagen kom då jag skulle gå från ett jobb till ett annat och då fick jag ett meddelade om att det blivit så drastiska förändringar i världsekonomin att de inte hade möjlighet att ta in mig på grund av arbetsbrist, säger Ida Nordh.

Hon fick alltså inte ens börja på sitt nya jobb.

– Det var fruktansvärt tråkigt, det kändes som om någon sparkade undan benen på en.

Så istället för att arbeta fick Ida Nordh för första gången i sitt liv anmäla sig som arbetssökande.

Det är en kyligt fuktig förmiddag i maj och vid den lilla lekplatsen i Saltvik kvittrar fåglarna obekymrat. Ida Nordh berättar att hon söker jobb medan barnen är på förskolan några timmar på förmiddagarna.

Hon har också gått ut och berättat om sin situation på Facebook. Dels för att vänner och bekanta ska få veta hur läget är men också i hopp om att kunna knyta nya kontakter som kanske kan leda till ett jobb.

– Jag hade berättat för nära och kära att jag skulle byta jobb och var stolt över det, men nu ville jag berätta vad som hänt. Att ta ett sånt samtal med var och en är betungande. Sen ville jag såklart visa för alla att jag står till förfogande. Syns man inte så finns man inte. Det gäller att se alla möjligheter, säger Ida Nordh.

Hon har fått en del respons och hon hoppas att situationen ska lösa sig så småningom.

– Jag har fått kontakt med folk i länet men de flesta säger att de vill anställa, men också avvakta. Det känns som om man står och trampar.

Ida Nordh konstaterar att hon har haft maximal otur.

– Det kändes som om hela världen ställde om från en vecka till en annan. Allt jag arbetat för bara försvann.

Trots allt ser hon ljust på framtiden.

–Jag är en positiv person jag vet att det kommer att bli bra, frågan är bara när. Jag vill verkligen ut i arbetslivet igen, säger Ida Nordh.