Familjen Betkari har hittat hem
Vamien Betkari ler mot sin make Zirvan.
De sitter hemma i lägenheten på Nitaregatan. Mellan dem ligger dottern Warmin, två månader, och sover sött.
Lägenheten fick de sedan Oskarshamns-Tidningen skrivit om parets minst sagt prekära situation i början av oktober i år.
Paret saknade då egen bostad. De hade förgäves försökt skaffa en lägenhet, men upplevde det som om de bollades fram och tillbaka mellan hyresvärdarna, framför allt Byggebo, och socialförvaltningen.
De hade ingen annan utväg än att bo hos Vamiens föräldrar - på deras kalla, dragiga inglasade balkong.
Barnet kom en dag senare
Fastokratens Marko Raisko och Håkan Ohlsson fick då höras talas om paret. De erbjöd på stående fot dem en lägenhet i gamla Gröndalskolan. En tvåa var på väg att bli ledig och de kunde flytta in i princip omgående - en månad senare skulle en trea bli ledig, som de kunde få.
- Vi flyttade in den 19 oktober och den 20 föddes Warmin, berättar Zirvan och Vamien Betkari.
- Vi hann bara installera oss, så fick vi åka till BB.
Paret bor kvar i tvårumslägenheten, de brydde sig aldrig om att flytta till den större bostaden som de erbjöds.
- Två rum och kök räcker för oss, säger makarna.
De trivs bra, förklarar de. Grannarna är bra och de har funnit sig väl tillrätta i sin lägenhet. Vänner och familj kommer ofta och hälsar på.
Vardagslivet som småbarnsföräldrar går också sin gilla gång. Vamien är hemma - föräldraledig med lilla Warmin. Zirvan, som kom till Vamien i Oskarshamn så sent som i somras, pluggar ännu så länge svenska för invandrare på komvux. Men han ser fram emot den dagen han kan börja jobba.
Vill tacka alla
- Jag vill ha ett arbete, få lön så jag kan försörja min familj på riktigt, förklarar han samtidigt som han serverar kaffet.
Han berättar också om svårigheterna att läsa svenska, eller rättare sagt att få prata svenska.
- På skolan pratar jag bara svenska med min lärare, det blir inte särskilt mycket egentligen. Eftersom vi är många som pratar kurdiska i min klass, blir det att vi pratar kurdiska eller arabiska oss emellan. Och här hemma - ja, då pratar vi ju på vårt språk med varandra. Men jag inser att om jag ska lära mig svenska snabbt - och på det sättet öka mina möjligheter att skaffa ett jobb så snart det bara går - måste jag träna på att prata ännu mer svenska, säger han.
Paret berättar också att de fått stöd och stöttning från många, ibland oväntade, håll sedan Oskarshamns-Tidningen uppmärksammat deras situation tidigare i höstas.
- Folk pratar om det ännu, undrar hur det gått för oss, säger Vamien, som inte nog kan understryka den tacksamhet hon och maken känner för alla som ställt upp och stöttat - och såg till att det löste sig för dem.
- Vi vill tacka alla, säger hon.
