Arne Nilsson: "Man kan inte sätta sig på kammaren och vänta på kistan"

– Man får många vänner och bekanta. Men jag går inte in i något bara för sakens skull. Det måste finnas en mening och ett intresse.

– Yngre förmågor är jättesvårt att hitta i dag. Det gäller alla föreningar. Tydligen vill man ha betalt numera. I framtiden tror jag det blir svårt att överhuvud taget hitta ideella krafter. Kassörer är det som är svårast att hitta.

– Så länge jag tycker det är roligt. När man är med i olika sammanhang träffar man många yngre människor och då känner man sig själv yngre. Man kan inte sätta sig på kammaren och vänta på kistan.

– Ja, det har man väl gjort. Jag spelade lite fotboll i Misterhults AIS och i Virsbo IF när jag bodde i Norberg. Men det var på lägre nivå. Mycket mer än så blev det inte.

– Då försöker jag underhålla huset så gott det går. Jag skulle bland annat behöva måla några vindskivor men har inte kommit dit än.

– Det var jobbigt. Det är mycket som ställs på sin spets med barnen, huset och allt. Jag hade svårt att sova och det tog nog två år innan det vände. I samma veva fick jag en hjärtinfarkt och lite senare dog båda mina föräldrar och en syster. Det var mycket på en gång där ett tag. Men på något sätt tar man sig alltid vidare.

– Nej, det är lugnt. Det är inte så att jag är ute och springer och letar heller. Dyker det upp någon så gör det, och det skulle ju vara trevligt i så fall.

– Jag har hållit på mycket med auktioner och på så sätt fått lite insikt i vad saker och ting är värda, både gammalt och nytt. Det finns allt i hemmen.